Påsken på 30-40 talet.

När jag tänker tillbaka på Påsken under min barndomstid som jag tillbringade på landet och levde där tills jag var 13 år. Då hade påsktiden ett värde som den saknar i dag. Men sederna och årstiderna växlar förr var de mera exakta d.v.s. när det var vår så började snö och is att smälta bort under de första dagarna i april, solen värmde jorden till glädje för en liten pojke som älskade gå på byvägen barfota och känna den varma leran mellan tårna. För mig var det ett vårtecken men också när det började bli grönt på träden. Vi hade en liten damm där det växte pilbuskar och de började vara lämpade för tillverkning av visselpipor så det var bara att skrida till verket sedan kunde olika oljud låta sig höras till grannars och föräldrarnas ogillande. Så var det tid för vårsysslorna på gården, marken skulle beredas och sås så ny skörd skulle bli klar till hösten och så fortsatte det varje år med bättre, ibland sämre skördar. Men som lien pojke förstod man inte vad det betydde för föräldrarna att dålig skörd också är dålig ekonomi.

Påsken började närma sig till glädje alla barn även jag var förväntansfull skulle man få se en påskkärring måntro, de flög till Blåkulla på långfredagen och återkom på påskafton enligt vad sägnerna berättade. Min far tog dubbelbössan och gick ut på långfredagen och avfyrade ett skott som varning till överflygande påskkärringar, att inte komma för nära. Samma procedur upprepades på påskafton så nu var säkerheten återställd. Men Påsk utan påskris som började grönska var otänkbart så även ägg och sill i massor för hungriga magar men ibland blev det för mycket av det goda så både ägg och sill kom i retur men vad gjorde det, det var ju påsk, och vår, sol och värme snart kunde göken göra sig hörd, hoppas den ropade i väster. Väster gök är bästa gök, medan söder gök är död gök enligt gamla sägner. På tal om Blåkulla och påskkärringar så bör vi nog se lite närmare på detta urgamla påstående. För längre tillbaka hade människorna andra synsätt, arbetsmetoder andra religioner samfund där de lärde sig att astralt förflytta sig, lärdomen hänger kvar och slutna sällskap tillämpar kunskapen fortfarande men de gör inte något väsen av sig. Ryska militären sysslade en hel del med astral vandring vilka resultat de nådde känner jag inte till.

På 60- talet kände jag en resande som använde sig av sin kunskap men han missbrukade den, inte något att skryta över. Själv har jag gjort två lyckade försök varav det första skrämde mig och jag försökte att så fort som möjliga lämna platsen. Vem som helst kan lära sig att lämna sin fysiska kropp och förflytta sig vart som hest med den astrala kroppen. Jag avråder personer som av ren nyfikenhet försöker experimenttera med sin kropp det kan leda till döden om man gör fel. Människans fysiska kropp kan liknas vid ett verktyg som är användbart på olika sätt. Men ett verktyg är av 0 och intet värde om det inte styrs av någonting. När det gäller människan så är det hjärnan som styr men det är tanken som formar verktyget ”människan”. Det man vill bli det blir man också med vilja. Jag erinrar mig en person som inte ville bli fotograferad, på ett taget foto blev det endast ett tomrum där bilden av mannen skulle varet. Och så har vi munken som satt på ett isberg och svettades så isen smälte det kallar jag viljekraft Sedan kan man fråga sig till vilken nytta. Som jag ser det så är nyttan endast till för individen själv han vet vad han kan, han har uppnått det han strävade efter.

Funderaren.

Det här inlägget postades i Övrigt. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.