Månad: oktober 2015

  • Decemberöverenskommelsen.

    Först Decemberöverenskommelsen med landsförrädaren Reinfeldt som påhejande diktator. Sedan dyngsmeten som försöker hjärntvätta yngre, men även äldre personer, och försöker få dem att tro att vi är hjälpsamma och gör rätt. Inget kan vara mera fel. Varje land skall ta vara på sina landsmän och vid osämja och krig inte fega ur och ta skydd i ett annat land. Utan att reda ut vad som orsakar osämjan blir det aldrig ett bra land.

    Jag vet inte hur hjärnkontoren fungerar på de som har ansvaret för vårt land, antingen är de totalt blåsta eller också är de illvilliga. Jag lutar mot en kombination. Att skylla alla felsteg på SD, och nu senast massakern i Trollhättan, är löjligt. Låt oss gå bakåt i tiden och se på fakta. Innan busen Reinfeldt blev vald som ledare för Moderaterna, sa han ingenting som kunde tyda på att vi skulle ta hand om en folkvandring utan like. Här startade diktaturen i vårt land, med oanade följder. Vi har endast sett början, men slutet kommer, det är bara en tidsfråga. Vi svenskar blev inte i demokratisk ordning tillfrågade. Landsförrädaren bestämde över våra huvuden och hade mage att säga till lättlurade människor att öppna sina hjärtan. Själv öppnade han inte sitt eget,hjärta, ”det borde han fått hjälp med”.

    Ungefär samtidigt startade SD. De såg vartåt det lutade med gamla Sverige, och ville göra någonting, som vilken vanlig svensk önskade göra, men saknade möjligheter till. Mest blev det sådant som tidigare sagts med knutna händer i byxfickorna. SD hade det inte lätt och har det inte nu heller. Men svenska folket börjar inse vilka luspudlar de styrande är och vilka diktatoriska medel de använder. Så småningom blev det val och ”löftesbrytarpartiet och vattenmelonerna de gröna” stack upp sina trynen . Det resulterade så småningom i D.Ö., ”det ödesdigra” eller politiska klumpen, om vi så vill. Hur har det gått med landet under tiden? Jo, gangsteraktiviteten ökar, våldtäkterna likaså. Dödsskjutningar tycks vara ett av de ökande nöjena som medföljer anstormningen till västvärlden och i synnerhet vårt land. Skall vi göra en ungefärlig uppskattning av anhopningen av hitkommande blir det: Behövande, 30%, resten lycksökare 30 %; och större och mindre gangsters 40 %, och vad kostar enbart den senare gruppen?

    Hur går det för politiska klumpen? Ja, som det heter, ”skit in – skit ut”. De tar till alla medeför att smutskasta SD och menar att de är en fara för landet. Kom inte och säg demokratin, för den avverkade ni och bytte till diktatur. Skall vi kolla hur det går för SD: jo, de tycks öka för varje dag, trots att vissa institut som mäter tydligen äter ur handen på politiska klumpen. Skitstövlar, det går inte i längden.

    Det senaste i dumheter är ”tro det eller ej”: Det beror på SD, att Trollhättan råkat illa ut, när det i själva verket är sossar, miljöidioter samt resten av politikerkåren, plus polisen och andra ”blåbär”, som endast hämtar ut lönen och sedan somnar om igen. Så här blev det med urdålig styrning av landet. Folk börjar få upp ögonen för vad som pågår i gamla trygga Sverige, landet håller på att utarmas. Så svenskens enda hopp är SD. Övriga politiska partier, med sossarna i fronten, fortsätter med pressens hjälp att ösa dynga. Ni söker i varje vrå för att hitta något negativt att påföra SD. Det spelar ingen roll, sant eller fel, nedsmutsning är huvudsaken. Att kalla SD med olika namn, nazister, rasister m.m. Allt för att bryta ned organisationen. Svensken är trög, men till slut inser han, att all smutskastning beror på rädsla. För det första, om SD får makten kommer det säkert att bli andra kvastar som sopar bort politiska klumpen och sätter kraft bakom orden behövande och ej behövande”. Rresten skall bort och hem till sina hemländer. Skulle det till äventyrs finnas några svenskar som inte gillar att rättvisa skapas, prova på att emigrera till ett nytt land så får ni se vad som bjuds en immigrant i det landet.

    Slutligen skulle jag vilja lära er, manschettskrynklare och andra förståndshandikappade, hur verkligheten fungerar. Vi kan ta ett aktuellt fall, nämligen Sverigedemokraterna. Varför har de lyckats bygga upp en så stor organisation? Ser vi i backspegeln, så har det förekommit flera försök, men endast få har överlevt lindebarnsåldern. Varför? Vanligt tjafs och missnöje, dåliga motiv för ett land att byta till ett nytt parti fungerar inte. Dålig information, brist på pengar och ingen efterfrågan av det nya partiets idéer sporrar inte till partibyte.

    I fallet SD fanns goda idéer. En diktatorisk kupp att påföra landet massinvandring av allsköns individer, utarmning av landets resurser etc. I ett senare skede, under tiden ”lova och ta tillbaka löftet” tillsammans med vattenmelonerna de gröna, hände följande: SD gick starkt framåt, Åkessons politik passade som hand i handske. Detta föranledde den politiska klumpen, att med alla medel försöka trycka ned, smutskasta och med alla möjligheter som stod till buds, försöka stoppa SDs framgångar. Sådana tilltag borde vara det sista att vänta av en intelligent person, men så blev inte fallet, utan tvärtom. Press, radio och TV letade sprickor och annat djävulskap, som kunde trycka ned SD. Många intelligentlösa personer var inblandade stod senare helt klart. I stället för en nedtryckande kampanj blev det som alltid tvärt om. All skit och elakheter tjänade som ’smörjmedel’ och passade SD utmärkt, så där tackades och bugades det. Ja ,ja, där ser vi vad dålig eller avsaknad av intelligens kan ställa till med. Det verkar som om chefer involverade i smutskastningen av Åkesson inte stod på fast grund, men det gör vi som satsar på SD och Åkesson. Vi med intelligensen i behåll, kan tilläggas. Att tillåtas styra ett land och tömma det på tillgångar är landsförräderi. Vad jag vet är straffet ’slut med tjänsten’ och mycket annat.

    Funderaren.

     

    1. Vet inte varför jag kom att tänka på Rumänien och paret Ceausescu. Ja, så kan tankarna flyga och byta både ämne och plats. DS.
  • När Löfven blir rädd.

    Statsminister Stefan Löfven tycks älska att blanda kulturer ”huller om buller” men den färdigblandade smeten, i varje fall i det här landet, tycks inte älska statsministern. När Löfven besökte en restaurang i Biskopsgården i Göteborg som varit utsatt för massaker blev han bortskrämd av hotfulla ”gulliga invandrare”, som glodde ondskefullt och kastade glåpord till honom. Livvakterna fick ingripa för att stoppa invandrarna att klå upp statsministern. Buset frågade om han kände och visste namn på de dödade. Löfven satte svansen mellan benen och avvek från platsen utan att svara.

    Det är väl så att vi alla har ett eget ”huskors” att dras med. Vissa har människan gemensamt, t.ex. modet, det manliga, det retar mig varje dag. Varför behöver byxorna vara så korta bak? Människor vars arbete är av sådan art att de tvingas att böja sig framåt gör att halva ”arslet” blir synligt och lyser vitt i eftermiddagssolens glans och skrämmer gamla damer. Men eländet börjar tidigare. När man lyckats dra upp kalsingarna som är behäftade med samma fel som byxorna och böjer sig framåt för att ta på strumporna så hoppar kalsingarna ned och blir hängande på knäna. Längre kommer de inte tack och lov.

    De flesta kläder vi använder kommer från låglöneländer. Det är inte enbart Sverige som utnyttjar möjligheterna till billiga inköp av kläder men också andra prylar som t.ex. inom elektronikområdet. Visst kan vi tycka att mycket är fel i ett fattigt land, men vi kan inte jämföra rika länder med fattiga. En sådan jämförelse haltar betydligt på flera sätt. Det är vanligt att besökare i fattiga länder beklagar sig över att minderåriga arbetar i långa pass, med dåliga löner. Vad skulle ni göra i föräldrars ställe när de yngsta var för unga och inte kunde hjälpa till med att försörja familjen som ofta var ganska stor. Den enda möjligheten att få pengar var att låta de äldre barnen arbeta till familjens överlevnad eller också dö svältdöden.

    Att klaga på fabriksägarna tycks vara ett sätt att förbättra arbetsvillkoren. I varje fall kunde det vara så men problemen är djupare rotat. För att tillmötesgå de krav västvärlden har på varorna måste flera anställas och/eller dyr maskinpark anskaffas. Det blir pest eller kolera. Dessutom skall lönerna höjas. Det kommer att resultera i att alla vill ha högre löner, det blir kaos i landet. Samtliga företagare måste höja lönerna för barnarbetarna ev. anskaffa en maskinpark som kompenserar de arbetande barnen som vägrar arbeta om inte lönerna höjs som på andra platser. Det blir värre än så men att gå in på detaljer leder för långt. Jag tror att det skulle vara bättre om landet fick resa sig ur misären av egen kraft. Det har andra gjort och allt har gått lugnt och stilla tillväga. Glöm inte att vi själva har levt under ganska dåliga omständigheter. Vi har upplevt stenåldern och sedan järnåldern, inga snabba och stora kliv, men vi reste oss till dagens nivå. Men nu ser det ut att gå åt andra hållet i sällskap med kräftan. Vi kryper bakåt så länge vi har idioter på känsliga poster. Sverige och Löfven vill gå till historien som hjältar och frälsare av massinvationen. Vi gratulerar ”Hornper” är tålmodig i sin väntan, han väntar gärna på sina hjälpare. För den som väntar på något ont väntar aldrig förgäves.

    Funderaren.

  • Året var 1944.

    Kriget rasade i Europa, Danmark och Norge var ockuperade. Sverige hade klarat sig men hade ändå svårigheter, det var brist på det mesta. Ett ransoneringssystem med kort kom därför till användning. Själv var jag sexton år och uttråkad av att arbeta inom jordbruket så jag försökte hitta något mera stimulerande arbete. Såg i tidningen att försvaret sökte frivilliga så jag tillskrev Kungliga Södra Skånska Infanteriregementet i Ystad och ansökte om att få anställning som volontär vid regementet. Svar kom ganska omgående och jag fick biljett, tid och plats för prov på lämplighet etc. Blev godkänd och efter att min far tillstyrkt min önskan att bli volontär kom inkallelseordern i oktober månad. Efter att jag blivit installerad erhållit säng,uniformer och andra prylar var det dags att avsmaka den skånska maten i regementets matsal för första gången.

    Fösta delen av volontärskolan bjöd mest på civila ämnen blandat med exercis, efter hand tog den militära utbildningen över. Som volontär tränades vi betydligt hårdare än värnpliktiga. Ingen tror detta när man berättar vad vi fick utstå. Kan ta ett exempel från skjutbanan. Vid ett tillfälle skulle vi skjuta tre skott, träffbilden skulle vara mindre än en femöring. En av oss missade alltid. Två skott i samma hål men det tredje blev endast tavelträff. Så skedde varje gång, vi var alla tvungna att ha godkänt innan vi fick gå vidare. Vår skolchef och Fänrik K, en klar nazist men rättvis, han sa till snedskjutarkillen att tälja till en käpp. Vi började ana vad som komma skulle och mycket riktigt det skulle bli pisk på ändan. När killen kom med käppen var den för liten så Fänriken sade att han tar med ”floretten” vid nästa skjutning. Så killen stoppade en kudde i byxorna. Vid skjutningen utspelade sig samma sak som tidigare varvid Fänriken som mycket riktigt tagit med floretten beordrade snedskjutaren att böja sig framåt samt vika undan kappan. Sedan slog han till men ändå ett måttligt slag och det rök ur brallan. Fänriken frågade om det gjorde ont men fick ett nekande svar varför han drämde till ganska ordentligt, ett stort dammoln blev svaret. Fänriken frågade vad som fanns bak i byxan. Jo då, det var en kudde. Jag antar att Fänriken flinade för han vände sig om. Det fanns flera metoder om inte dagens övningar utföll till belåtenhet. Man kunde väckas mitt i natten och beordras ställa upp utanför kasernen med full utrustning där det förkunnades att det var två olika möjligheter att välja mellan, nämligen stora eller lilla väckarklockan. Vi hade åtnjutet båda läckerheterna tidigare så att välja var lika med ”pest eller kolera” det visste vi.

    Vad sägs om ett nytt sätt att lära sig simma. Simning var nödvändigt, varje soldat måste vara simkunnig varför vi lastades på en lastbil med destination hamnen. I ett led fick vi ställas upp med mig och snedskjutaren sist. Ingen av oss kunde den nobla konsten att simma och i det längsta försökte vi flytta så vi alltid stod sist. Men till slut vände turen och när jag kom till kajkanten blev det en knuff i ryggen så jag föll i vattnet och i botten bland all sjöns bråte. hjälp upp på lugnare vatten. Hur som helst ordning skall det vara. Disciplin är bra även i dåliga sammanhang, man bör lära sig veta hut det är för få som uppför sig på rätt sätt. Alltså mera pli och disciplin i första hand på ungdomen det blir billigare för oss alla!

    Funderaren.