Året var 1944.

Kriget rasade i Europa, Danmark och Norge var ockuperade. Sverige hade klarat sig men hade ändå svårigheter, det var brist på det mesta. Ett ransoneringssystem med kort kom därför till användning. Själv var jag sexton år och uttråkad av att arbeta inom jordbruket så jag försökte hitta något mera stimulerande arbete. Såg i tidningen att försvaret sökte frivilliga så jag tillskrev Kungliga Södra Skånska Infanteriregementet i Ystad och ansökte om att få anställning som volontär vid regementet. Svar kom ganska omgående och jag fick biljett, tid och plats för prov på lämplighet etc. Blev godkänd och efter att min far tillstyrkt min önskan att bli volontär kom inkallelseordern i oktober månad. Efter att jag blivit installerad erhållit säng,uniformer och andra prylar var det dags att avsmaka den skånska maten i regementets matsal för första gången.

Fösta delen av volontärskolan bjöd mest på civila ämnen blandat med exercis, efter hand tog den militära utbildningen över. Som volontär tränades vi betydligt hårdare än värnpliktiga. Ingen tror detta när man berättar vad vi fick utstå. Kan ta ett exempel från skjutbanan. Vid ett tillfälle skulle vi skjuta tre skott, träffbilden skulle vara mindre än en femöring. En av oss missade alltid. Två skott i samma hål men det tredje blev endast tavelträff. Så skedde varje gång, vi var alla tvungna att ha godkänt innan vi fick gå vidare. Vår skolchef och Fänrik K, en klar nazist men rättvis, han sa till snedskjutarkillen att tälja till en käpp. Vi började ana vad som komma skulle och mycket riktigt det skulle bli pisk på ändan. När killen kom med käppen var den för liten så Fänriken sade att han tar med “floretten” vid nästa skjutning. Så killen stoppade en kudde i byxorna. Vid skjutningen utspelade sig samma sak som tidigare varvid Fänriken som mycket riktigt tagit med floretten beordrade snedskjutaren att böja sig framåt samt vika undan kappan. Sedan slog han till men ändå ett måttligt slag och det rök ur brallan. Fänriken frågade om det gjorde ont men fick ett nekande svar varför han drämde till ganska ordentligt, ett stort dammoln blev svaret. Fänriken frågade vad som fanns bak i byxan. Jo då, det var en kudde. Jag antar att Fänriken flinade för han vände sig om. Det fanns flera metoder om inte dagens övningar utföll till belåtenhet. Man kunde väckas mitt i natten och beordras ställa upp utanför kasernen med full utrustning där det förkunnades att det var två olika möjligheter att välja mellan, nämligen stora eller lilla väckarklockan. Vi hade åtnjutet båda läckerheterna tidigare så att välja var lika med “pest eller kolera” det visste vi.

Vad sägs om ett nytt sätt att lära sig simma. Simning var nödvändigt, varje soldat måste vara simkunnig varför vi lastades på en lastbil med destination hamnen. I ett led fick vi ställas upp med mig och snedskjutaren sist. Ingen av oss kunde den nobla konsten att simma och i det längsta försökte vi flytta så vi alltid stod sist. Men till slut vände turen och när jag kom till kajkanten blev det en knuff i ryggen så jag föll i vattnet och i botten bland all sjöns bråte. hjälp upp på lugnare vatten. Hur som helst ordning skall det vara. Disciplin är bra även i dåliga sammanhang, man bör lära sig veta hut det är för få som uppför sig på rätt sätt. Alltså mera pli och disciplin i första hand på ungdomen det blir billigare för oss alla!

Funderaren.

 

Om Webmaster

God vän med Caj sedan 1980
Det här inlägget postades i Volontärer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.