En vanlig väg.

En tid var jag anställd av SJ som busschaufför och stationerad i Mjölby, vilket betydde att jag tillbringade största tiden på vägen någonstans. Ofta blev det skolskjutsar och det gick livligt tillväga bland de yngre årgångarna, de hängde som apor i bagagehyllorna och hoppade vrålande omkring, satt nästan aldrig still. Jag tröttnade på deras oväsen och tänkte visa vad som kunde hända om de inte satt still i busstolarna. Så vid lämpligt tillfälle, när jag vid en busshållsplatts stannade för att släppa av några ungar, så bromsade jag extra hårt med påföljd att samtliga ungar for in i framrutan på bussen. Det blev tyst och de kvarvarande ungarna satt på stolarna och var tysta. Jag förklarade att jag kan få tvärbromsa om någon t.ex. kommer ut på vägen framför bussen och nu ser ni vad som kan hända. I fortsättningen var det betydligt lugnare i bussen.

Men det hände också andra olika incidenter, vid ett tillfälle kom en familj på två mindre barn, fru och en rejält påverkad man ombord på bussen. Mannen var ganska gapig, så jag sade till att han skulle vara tyst annars fick han lämna bussen. Mannen fortsatte att härja och sade att ingen kunde slänga ut honom. När han började bråka med barnen stannade jag bussen, öppnade dörren och sade till honom att gå av bussen, han vägrade så jag tog tag i fyllot och kastade ut honom. Hans fru tackade mig, hon skämdes för hans skull, han hade lång väg att gå innan han var hemma.

En annan nästan kuslig sak inträffade när jag med buss skulle ”dubblera” den ordinarie bussen från Väderstad till Mjölby. Eftersom det var många jobbare som skulle in till SAAB i Linköping räckte det inte enbart med en buss. Jag hade god tid på mig varför jag tog vägen över Skänninge till Väderstad. Väl utkommen ur staden så såg jag en svart tankbil med en 60 cm bred röd rand, den var dammig baktill men jag kommer inte ihåg om den hade någon nummerplåt. Bilen hade inte bråttom utan körde i ca 50 km/tim. Jag låg ganska nära, ungefär 35-40 meter bakom.  När vägen krökte såg jag att det var en tankbil i samma färger som drog släpet jag åkte efter. Jag kollade klockan och tänkte på om jag måste köra om för att hinna avgå från  Väderstad i rätt tid. Eftersom bilen med släp var lång, och vägen var både krokig och smal, så måste jag välja rätt plats att köra om. Jag visste att längre fram var vägen rak en längre sträcka, därför inväntade jag nämnda ”raka”.  Jag lade mig nära släpet, kollade bakåt så det var klart att köra om, gick ut till vänster och gjorde mig klar att köra. Just som jag skulle starta omkörningen försvann både tankbil och släp, vägen var tom! Det var otäckt, nackhåren reste sig. Jag hade åkt efter tankbilen 5-10 minuter, att sedan se den försvinna utan förvarning var olustigt, jag hade sett den följa vägen och dess krökar hela tiden. Det var inte sekundkort utan under längre tid, jag funderar om jag blivit styrd att åka via Skänninge till Väderstad istället för att vänta på bussplan.

Det är inte så sällan som man kan se framförvarande bilar försvinna, utan möjlighet att lämna vägen förrän längre fram, t.ex. på grund av höga snövallar, eller att naturen inte tillåter det. Kommer ihåg ett tillfälle då en vit minibuss åkte framför mig, fick intryck av att det var skogsarbetare i bussen, vet inte varför. När bilen åkt över en upphöjning av vägen försvann den, inga avfarter fanns, jag kollade.

Funderaren.

Det här inlägget postades i Övrigt. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.