UFO i Sverige

Den svenska UFO-rörelsen startade under 40 och 50 talet dels i Stockholm med Ifologiska sällskapet där Ernst Linder var den drivande kraften. Ungefär samtidigt startade Malmö interplanetariska sällskap där bl.a. Alve Holmqvist är en av de mera kända profilerna. Göteborg var också tidigt ute. Så småningom växte det upp UFO-grupper här och var i landet, samtliga hade intentionen att kunna förklara fenomenet på ett begripligt sätt. Man samlade in data via utsända frågeformulär där observatörerna fick fylla i olika uppgifter och om den insamlade om rapporten ansågs vara intressant så besöktes platsen för det inträffade för ytterligare provtagning etc. Jordprover, vattenprov och ev. andra substanser sändes i mån av ekonomiska möjligheter för analys. Vi skall komma ihåg att UFO-klimatet var betydligt kärvare under 50 och 60-talen någon ekonomisk hjälp från myndighetssidan var inte tänkbart. Som intresserad i UFO-frågan ansågs man helt klart suspekt. Visserligen hade vi tidigare år 1946 haft ett antal mystiska överflygningar som i pressen. Benämndes som spökflygare där också militära myndigheter skrynklade sina pannor över fenomen som inte lät sig kommenderas av för utredningens skull tillsatta militära generaler m.m. men man glömmer så lätt och i synnerhet sådana saker som ej gick att förklara det fanns ju mera sådant tomtar troll och varför inte  annat oknytt också. Nåväl alla skratt och glåpord till trots så växte nya grupper upp en del gamla försvann men ämnet levde trots allt vidare. Kontakter togs över gränserna man utbytte material och erfarenheter i och med dessa kontakter ansågs det lämpligt att utge någon form av nyhetsblad. Så skedde också i form av medlemsutskick över aktuella händelser På nordiska språk var Danmark långt framme förmodligen tack vare George Adamskis besök vilket också präglade de tidskrifter som trycktes ock utgavs. Den linje som Adamski, Frey m.fl. förespråkade fick snabbt motståndare som menade att det omöjligt kunde förhålla sig så som de påstod. Man kan säga att i och med Adamski litteraturen spreds över världen så delade ufologerna upp sig i två läger för och emot  den senare falangen är den som har segrat vilket man skulle kunna kalla den materialistiska linjen eller som förespråkarna vill påskina den vetenskapliga linjen. Det finns ett ordspråk som säger för lite eller för mycket skämmer allt. Adamskis tal om venusmänniskor skrämmer särskilt som vi vet att liv i den meningen vi menar inte kan existera på planeten ifråga. Men när det gäller andra planeter annat liv bör man vara försiktig i sina påståenden. En annan sak som kan spela in är tiden. Låt oss för några ögonblick leka med tanken att Adamski verkligen träffade en utomjordisk person som sade sig vara från Venus. Vad säger att han kom ifrån den tid vi känner? Kanske kom han från en tid som i förhållande till vår tid skiljer sig miljontals jordår och då är det fult möjligt att planeten i fråga kan ha varit befolkad av mänskligt liv. Nästa möjlighet är att Adamski hade sina upplevelser delvis astrala. Vad jag vill ha sagt är att man bör vara försiktig  när man dömer ut någon och särskilt när vi inte närmare känner till andra intelligensers sätt att vara och vilken teknologi de utvecklat. Hur som helst så fjärmade sig ufologerna från Adamski teorierna man försökte genom att verka vetenskaplig flörta med den etablerade vetenskapen i hopp om dess hjälp ett som jag ser det ett steg bakåt i UFO-frågan. Under 60-talet fanns det en hel del grupper mest sysslade de med insamlande av fysiska data och solade sig i glansen av sin egen förträfflighet ett arbetssätt som inte gagnade den stora massan som för övrigt förhöll sig kallsinnig till frågan och inte kunde se någon nytta med det hela. Om det nu förhåller sig så att den breda allmänheten inte kan se nyttan eller skadan av ett arbete så är det något fel i framförandet av budskapet, för avsikten enl. ufologerna själva var att sprida kunskap just till allmänheten. För att nå ut med budskapet så försökte man få tidningar intresserade även radio och TV intresset var dock ganska svagt däremot kunde vissa veckotidningar ibland skriva någon artikel om olösta mysterier där ibland UFO. Vi hade ju också några intressanta UFO-fall i Sverige under 60 och 70-talen däribland Gideon Johansson i Mariannelund som fick allvarlig skada av att gå bredvid den landade farkosten på en gata i samhället hans högra ben blev amputerat på grund av strålskada enl. läkarna enda möjligheten till skadan måste ha varit att han gick för nära farkosten han kunde lägga handen på densamma så nära var han. Nämnda landning var inte den enda även om personskador inte förekommet på samma sätt. Närmare presentation av Gideon Johansson m.fl. fanns återgivna i den nu mera nedlagda tidskriften UFO-information  som under 18 år var svenskt språkrör i UFO-frågor. Under senare tid har händelsen ifrågasatts av personer som inte ens träffat eller talat vid Johansson mycket tyder på att man från UFO-håll vill ha bort alla UFO-händelser städa upp för att sen få mera utrymme för den nya synen på UFO. Dagens syn är den att troligen existerar inte fenomenet som sådant de flesta för att inte säga alla iakttagelser är misstolkningar enligt UFO-Sverige sätt att se. Min åsikt är en annan UFO existerar som fenomen, till 100 %.

Det här inlägget postades i UFO. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.