Som 90 åring kan jag se tillbaka på mitt liv i ett Sverige som var svenskt och där allt fungerade inom olika områden. I dag kan vi ta vilka områden som helst det liknar mera ”kom och hjälp” än ordning. Pengar saknas inte att undra på när hus och bilbrännare skall ha feta bidrag för sina härjningar. Stöldligor härjar och stjäl med fördel i de större städerna. Våldtäktsbenägna ungdomar som jagar småflickor, andra gäng slår ned gamla i rullstol och stjäl deras handväska. De få poliser som är kvar och inte på grund av den blygsamma lönen har slutat kan inte klara allt buset ni politiker släpat hit. Minst 1000 poliser borde anställas men gör det också möjligt för dem att utöva sin makt för att rensa upp även med vapen om så blir nödvändigt.
För att återgå till sjukhusfrågan så finns det mycket att anmärka på 50-60 talet kunde doktorn åka ut till den sjuke och ofta kunde han hjälpa den sjuke med medicin. Var sjukdomen av sådan art att man måste in till lasarettet så ordnades det också. Man blev väl mottagen för att sedan bli inlagd på ”en ren och damfri sal” och med svensktalande personal och omvårdad i namnets verkliga betydelse. Hur är det idag, ja inte som förr. När man till sist kommer till akutmottagningen är det plats brist så det blir att ligga i korridoren, och det går väl det också men förr behövdes det inte. Nå väl efter en tid dök personalen upp mycket rara och trevliga. Efter en del prover och läkarbesök blev väntan i korridoren långtråkig i väntan på att komma upp på salen. Eftersom jag ansågs smittosam hamnade jag på en sal för smittsamma där jag var ensam, på sätt och vis var det bra ingen som störde det passade mig utmärkt. Jag hade varet inlagd ett par gånger tidigare och på grund av bristfällig hygienisk rengöring fick jag vid båda sjuktillfällen svamp i underlivet.
Vid mitt senaste besök som varade endast sex dagar blev jag inte trots påpekande ordentligt rengjord i ljumskarna vilket resulterade i svårläkta sår. Egentligen vill jag inte klaga på personalen trots att de inte kunde hålla mig ren. Jag frågade nattpersonalen hur många de var, två personal till 19 patienter helt huvudlöst. Man misstänker att huvud på de som avgör och bestämmer inte uppfyller mössan till fullo det borde finnas ett intellekt i håligheten. Dagpersonalen vet jag inte hur många de är men säkert för få. Vad jag kunde förstå så var det två högst tre svensktalande i övrigt blev man inte förstådd. Djävla politiker sända utlänningar utan att först lära dem svenska till så ansvarsfulla arbeten som inom sjukvården. Jag talade med en som jobbat i sjukvården i sitt hemland i många år men den svenska sjukvården var helt olika, hon hade jobbat i fem år i svensk sjukvård men talade inte svenska. Jag föreslog att hon kunde efter avslutat arbete läsa någon kurs och försöka lära sig svenska. Jag förstod av svaret att på grund av det hårda arbetstrycket blev hon så slut att hon inte kunde annat än att lägga sig när hon kom hem. Detta säger mig att personalen var för snålt tilltagen. Ni intellekt befriade politiker ger personer avsedda att arbeta inom sjukvården utan utbildning i svenska språket utan låter dem själva försöka lära sig vårt språk. Samtidigt får personalen arbeta så mycket att de efter avslutat arbete stupar i sängen och inta kan läsa kurser på svenska, ni skitstövlar borde skämmas och veta hut. Det finns mycket att säga om svensk sjukvård. Dålig städning inte minst ibland lång väntan på hjälp, personalen hinner helt enkelt med de är för få. I stort sett är personalen trevlig och hjälpsam
men ibland kan man bli frågande när en manlig personal frågar vad vill du. Jag sade att jag frös om fötterna. Vad skall jag göra åt blev svaret. Ganska arrogant i mitt tycke.
Funderaren.
