UFO med mera

Under 1940 talet hade jag en tjänst i Ullrika som mjölkkörare vilket innebar att med lastbil inhämta de omkring Ullrik befintliga böndernas mjölk, och köra den till mejeriet. För att sedan efter separering återbörda kvarvarande skummad mjölk till respektive bonde. Arbetet var fritt och ganska bra. Husrum hade jag på mejeriets tredje våning och mat fick jag av en av de två bröderna som ägde mejeriet. Den av bröderna var bra medan den andre verkade ha surmjölk där hjärnan borde vara. Ofta hördes skrik och bråk mellan bröderna, vid ett tillfälle när jag efter hemkomsten gick in i mejeriet så hördes högljuda skrik vad jag såg var att i ena ändan av ostkaret satt brodern med ”surmjölken” och i andra ändan guppade två träskor framför den vettiga brodern som tydligen kastat i sin bror i ostkaret (och det var inte tomt) så den osten hade nog en smak av Ullrika med omnejd. Efter dryga månaden rök jag ihop med ”surkarten” vilket resulterade att jag slängde bilnycklarna i skallen, samtidigt som jag bad honom fara åt ”helsike”. Sedan tog jag min cykel och åkte hem.

På den tiden var det inte svårt att få arbete, efter någon dag hade jag arbete i Jönköping. Först fick jag plats som nattvakt men det skar sig ganska omgående. Det visade sig att platschefen var ett pundhuvud så det dröjde inte länge förrän vi flög ihop och jag kastade honom nedför trappen. ”Finns beskrivet i en tidigare blogg” Ja så var det att börja på ny kula att söka arbete igen. Men denna gång blev jag uppsökt och bads arbeta som ”brödutkörare” ett trevligare arbete. På den tiden fans det spårbunden trafik och under en resa med spårvagn råkade jag höra två medresenärer beklaga sig över dålig städning (gällde tydligen en bank). Då fick jag en idée kanske jag samla upp ett antal villiga städare och med bil åka omkring till olika företag och städa.

Jag gick in till en bank och bad att få tala med bankchefen och efter att olika hinder undanröjts fick jag tala med honom. Han verkade vara en bra människa att tala med så jag lade fram mina tankar om städning och om det skulle vara möjligt att få samtliga banker att städa. Han verkade vara intresserad men tyckte att vi skulle ventilera det ytterligare och därför bestämdes tid för ett mera ingående snack i frågan. Vi träffades igen och fick veta att samtliga banker i Jönköping och Huskvarna var intresserade. Jag sade hur jag tänkt mig det hela med bil och anställda men påpekade också att det var tankar utan pengar. Inga problem du befinner ju dig på banken just nu så låt höra. Inte så lätt tyckte jag, hade jag gett in mig på för stora saker började ångra att jag startat det hela. Den största utgiften utgör de anställda beroende hur många som åtgår. Han vill att vi skulle träffas igen för att om möjligt komma fram till något resultat. Vid nästa träff hade han kollat i USA efter städmaskiner som jag kunde inköpa för att underlätta arbetet..Jag vidtalade en ”Aduktör” ( ej färdigläst Advokat ) han räknade på det hela och kom fram till att jag skulle tjäna ca 60 00 kr pr år utan att göra något själv. Eftersom jag endast var 20 år så tyckte jag att affären började bli för stor med banklån etc. Ringde bankchefen och meddelade mitt beslut samt bad om ursäkt för att jag upptaget tid till ingen nytta.

Eftersom jag inte var nöjd med min ekonomiska situation börjad jag leta efter andra mindre kostsamma projekt. Vid ett besök på ”Alphyddan” en restaurang” som sedan lång tid tillbaka har upphört men på 40 – talet var populärt, eftersom det låg i utkanten av staden kanske det behövdes någon som körde bilen om nubbarna blivet för många. Så varför inte starta billots? En militärmössa med ”Hitlerstuk” införskaffades likaså ett emblem med ordet billots tillverkades. Affischer tillverkades och utlämnades till hotellen, sedan var det bara att vänta på första kunden. Det visade sig vara en överförfriskad herre från Västergötland. Han hade besökt Alphyddan och var oförmögen att köra bilen men måste hem varför han begärde billots. Allt gick väl bra, men sedan skulle jag mitt i natten åter till Jönköping, men det löste sig det också. Vi lär så länge vi lever sägs det vilket fick mig att tänka till just beroende av min första kund och återresan till Jönköping. Av vissa orsaker som jag berättat om tidigare hade jag planerat en resa till Skottland där jag kunde få arbete på en gård. Tiden kändes mogen för resan men pengar saknades. Ekonomin var den bromskloss som först måste övervinnas vilket underlättade genom att jag körde ut bröd till kunder i stan men även längre ut i landsorten. På så sätt fick jag ta äldre limpor i bageriet som jag åt men också bytte i affärerna mot mjölk, ost och smör många ville ha dagsgammalt bröd vilket passade mig bra. På så sätt levde jag billigt och fick ihop pengar till biljetten. Göteborg – London kostade endast 120 kr. på 40-talet med båt. Sedan tillkom biljett till Göteborg och London – Mauckline i Skottland. Så var det billotsen också, men det löste sig genom att jag träffade en kille som kunde ta över men han hade inga pengar så jag frågade om han inte hade något vi kunde byta med. Han hade jobbat på någon båt och var just hemkommen varför han som han sade endast hade en tom resväska. Jag behövde en resväska så jag frågade om han ville byta väskan mot billotsgrejen och det ville han. Sagt och gjort vi bytte väskan var jättestor och med decimeter stora blå bokstäver stod A H på ena sidan. Mannen hette Arne Hansson och var norrlänning. Vad jag senare hört så var han ingen bra bilförare heller, körde på en spårvagn när han skjutsade en kund. I och med resan till Skottland flyttade jag inte åter till Jönköping utan vidare till Hallsberg och sedan Krylbo som jag också berättat om tidigare. Nu så här i efterhand snart 90 år gammal känns det trevligt att åter bekanta sig med de gångna åren de har trots mycket bekymmer ändå varet ganska lärorika och jag tror inte att jag vill leva om mitt liv. Vi vet vad vi har men inte vad vi kan få.

Funderaren

För att förstå hur bönen fungerar måste vi först förstå hur vi människor fungerar. Jag blir minst sagt besviken på det sätt religionen framförs i frikyrkor men även stadskyrkan. Det berättas endast historier ur bibeln och ingenting talas om hur vårt förhållande till Gud är uppbyggt. Därför tänker jag förklara förhållandet att se Gud som det eviga livet, och hur det genomsyrar allt på jorden. Allt från det enskilda grässtrået till djur, människor och växtlighet, berg, stenar ja även själva jordklotet. Det finns inget dött på en levande planet i vilken vi är delaktiga.

Jag tänker förklara hur allt är uppbyggt och hur det fungera tillsammans med ”livet” som i realiteten är Gud en oerhört stor kärlighetsfull livskraft. Gud säger att ni är till min ”avbild” han säger också att han är treenig. Vet ni inte vad det i praktiken innebär så skall jag förklara det. Gud är inte bara en stor och kärleksfull livskraft utan också en person eftersom vi är lika honom. Därtill är han också treenig vilket vi också är. Det betyder att vi och allt liv på jorden i det avseendet troligen är lika. Treenig betyder att någonting består av tre olika komponenter. I det här fallet rör det sig om den fysiska kroppen kontra astralkroppen och sist men inte minst livet. Om vi börjar med den fysiska kroppen så finns inte mycket att säga om den. Däremot så finns en del att säga om den astrala den har en helt annan frekvens som är den samma som vad himlen består av ” eller om vi så vill en annan dimension ” och är för oss osynlig men liknar vår jord om vi kunnat se den. Men utan krig och elände. När vi lämnat jordelivet har vi att se fram emot ett liknande liv kanske tillsammans med släkt och vänner. Nåväl så var det då detta med astralkroppen den tycks vara svårförstådd. Den astrala eller andliga kroppen har samma frekvens som vi återfinner i himlen vilket bl.a. underlättar två vägs kommunikation i de fall där det skulle behövas. Det svåraste tycks vara att förstå att astralkroppen som är en exakt kopia av originalet och är inlagd i sin fysiska motsvarighet. Däremot borde det vara lättare att inse möjligheten att nå kontakt med den himmelska sfären, men även att få budskap därifrån eftersom det rent frekvensmässigt redan finns en uppkopplad kanal.

Nu har vi talat om Gud men vi får inte glömma att det finns flera inblandade. Jag tänker på alla änglar med olika status. Det hela har en militärisk uppbyggnad vi får väl se Gud som general och sedan änglarna i den inbördes ordning de är berättigade. Vet inte men tror att när en bedjan kommer så måste den passera ett  /filter/  där jag tror att vissa änglar tjänstgör som  bedömare  huruvida frågan – önskan skall åtgärdas eller inte Gud kan omöjligen ta till sig alla böner och frågor från hela världen.  En tröst är i alla fall att en önskan är lika på vilket språk du än använder Gud och änglar ser inte till ordet utan tanken bakom ordet, då uppstår inga språkfel. När du skall be till Gud kom ihåg att knäppa dina händer de utgör din antenn och är en förutsättning för att lyckas men också en stark tro och vilja utan sidotankar. När du ber så tänk dig det går som regel inte att be om pengar eller liknande tjänster. Är du t.ex. sjuk och hjälp finns i den vanliga sjukvården får du troligtvis ingen hjälp heller. Du måste ha bra orsaker att framföra annars lyckas du inte. För att hoppa ibland psalmerna fick jag ett glädjande budskap från min sen några månader sedan döda katt ”Hubert” han satt på vänstersidan om vår ek och så sade han ”jag är ny – jag är ny” och han verkade både glad förvånad, rösten hörde jag inne i mitt huvud.

Funderaren

Att arbeta på tåg och i det här fallet som hovmästare och vagnchef på 50-talet kunde ha olika sorters problem. Om vi ser till hur kökspersonalen hade det så var det ett slitsamt arbete att få fram maten tillräckligt fort. Kokerskan var ensam och ansvarig för att varmrätter kunde serveras nära nog omedelbart efter beställning. Till sin hjälp hade hon en person till att sköta disken. Maten värmdes på en järnspis som eldades med björkved för att snabbt kunna värma maten. På sommaren var det många resenärer som önskade äta under resan vilket resulterade i att allt eldande i spisen drev upp värmen till ca 40 grader, tänk er att arbeta i den värmen en hel dag med jäkt hela tiden.  Jag nämnde att det också fans en person som stod för disken, do två var ett gäng som bland några andra gäng alternerade mellan oss hovmästare.

I ett av dessa gäng var kockan religiös (Jehova vittne) inget fel med det hon skötte sitt arbete som alla de andra. Hon var gift med en likasinnad. Han brukade komma och möta sin fru när tåget med restaurangvagnen  urkopplades i Krylbo som var hemmastation. Vid ett tillfälle frågade jag om jag fick lifta med dem till Avesta, jo då det gick bra så vi for iväg rätt som det var bromsade han bilen omotiverat på raksträckan. Jag frågade varför han bromsade och fick till svar ”såg du inte damen som gick över vägen”. Jag såg igen, men han inte säga mera när frun sa att han såg personer , bilar och till och tåg som han bromsade för. Under senare tid har han lärt sig att särskilja äkta och icke äkta personer och bilar, men ibland missar han och då stannar han hellre säger frun.  Jag har kommet underfund med att oäkta personer etc. är mera gråfärgade i sin framtoning säger han och om det är tveksamt så stannar jag. Lyckligt och väl i Avesta tackade jag för skjutsen och mig själv till att vi inte krockade under resan. Frun var van vid spökfigurerna så för henne var det normalt om han bromsade för tåget som korsade vägen.

Ett annat fenomen som jag funderat över är när två personer mötts på en gata, råkar det vara du så ser du att för att undvika krock viker du av mot höger för att lämna plats åt den mötande. Så gör också den mötande och ni står ansikte mot ansikte varför ?  Vårt hus är beläget endast 10 meter från Riksväg 50 och på sommaren är vägen mera trafikerad än vad den är under vinterhalvåret. Vid ett tillfälle kom två tyskregistrerade bilar en från vardera hållet båda bilisterna verkade försöka att undvika krock men i själva verket medverkade de till krocken Varför? De båda fallen som jag nämnt är långt ifrån sällsynta. Fins det en omedveten styrning i botten eller är det en påverkan från yttre krafter. Vad jag vet så fins det inte någon forskning på nämnda område. Det går naturligt vis att fundera i olika möjligheter. I fallet med de två mötande på gatan kan det vara så att ” tanken att lämna platts ” kom samtidigt från de båda inblandade tanken var då också en order till berörda muskler att agera eftersom tanken innebar att skydda sig mot en fara. Det fins säkert åtskilliga förklaringar till hur människor fungerat i olika situationer  Men vad har vi dom lärde som skall lära oss obildade hur slipstenar skall dras.

Funderaren.