När löven faller.

Tiderna förändras, vi människor förändras också. Från 50-talet och framåt exploderade den svenska mekaniska utvecklingen. Inom jordbruket. Det var väl traktorn som var den mest påtagliga nyheten och den minskade behovet av hästarna. I övrigt blev bilen som tidigare var sälsynt nu mera frekvent på våra vägar. I städerna växte fabriker upp inom olika områden och efterfrågan efter personal till fabrikerna ökade de rekryterades i många fall, från lantbruket, som i och med traktorns intåg blev lantarbetarna överflödiga och avskedades. Städerna växte och lantbruken levde vidare med hjälp av ytterligare ny maskiner. Ett annat problem uppstod i och med att dessa nya jordbruksmaskiner var för dyra för små gårdar, så de tvingades att sälja sina gårdar. De mindre gårdarna uppköptes och på så sätt kunde lönsamheten öka i de större gårdarna med den nya uppköpta jordbruksmarken.

Som jag tidigare nämnt är jag född på landet äldst med sex systrar. Om jag tänker tillbaka 91 år så har mycket ändras, då var det höst på riktigt och inte som nu. Träden fällde även då sina löv. Min far hade tidigare gjort räfsor av trä med räfspinar från en surenbuske de var inte så hållbara men de kunde ersättas. Detta gjordes under mörka vinterkvällar i fotogenlampans sken. Min far täljde träpinnar av gårdens surenbuske och lagrade dem för kommande behov.

Men det fanns även andra sysslor på vintrarna, under 30-40 talet var det djup snö upp till 80 cm. och 30-40 graders kyla. Jag frös fast i dörrhanntaget som var av ”metall” och jag hade blöta stickade vantar på händerna inte lämpligt att ta i metall och det straffade sig, det var enl. mina föräldrar 42 grader kallt och glittrande snö, min mor fick tömma varmvatten på min hand så jag kom loss. Någon elektrisk ström fanns inte i hela byn så det blev ved både till uppvärmning och matlagning. Belysningen utgjordes av fotogenlampor, men också av”karbidgas” den senare hade större lyskraft, men var jobbigare med rengöring och borttagning av de utbrända karbidresterna.

Snön var ett betydande hinder, hela byn var fast av den stora snömängden. Byborna hjälptes åt att för hand skotta upp byvägen till vad som kallades den ”stora vägen” men vad hjälpte det den stora vägen var full av snö och därmed oframkomlig. En lastbil med påmonterad plog röjde E 4-an och när den var öppnad kom den till den väg vi skottat oss fram till så nu kunde vi besöka affärerna i tätorten. Så långt var allting bra men Julen och dess bestyr närmade sig, det skulle inskaffas en gran och den brukade min far hämta i skoget någon kilometer bort och den fick skogsägaren bjuda på jag tror att han var medveten om granstölden.

Mycket ved skulle sågas och klyvas så det räckte under både Jul och Nyår och det var min fars arbete bl.a. Sedan var det allt arbete med djuren dagligen, de förstod inte att man ville vara fri under de stora helgerna tyvärr, Så är det att vara småbonde. Nåväl Julen kom med dopp i grytan tomte och julklappar och den knyckta granen som pappa tog hem har med mammas hjälp klätts med äpplen hemgjorda karameller och ljus allt enligt våra traditioner. Ja så var det tomten, skall vi ställa ut lite av vår julgröt till tomten också lika bra kanske, då är vi garderade.

Funderaren.   

Det här inlägget postades i Övrigt. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.