Alla borde spekulera om något, har vi tur öppnar vi nya vägar som tidigare inte varit kända. Själv funderar jag på det mesta och ondgör mig över mycket som jag tycker borde vara annorlunda. Religion kontra vetenskapen till exempel, det liknar mer två självutvalda kungar på var sin ”tron” som vägrar tala med varandra. Jag har förstått att med den teknik vi har idag så börjar vi se universums start men ej varför. Kanske är det så att universums början måste förstås på ett sätt som inte enbart är materiellt i den mening vi menar materiellt. Måhända att vetenskapen ändå tvingas att söka svaret i religionen, sett med ett mer logiskt synsätt. Kanske den kan bidraga till vad som utgör starten av ”vårt” kända universum som för övrigt beräknas vara 13,7 miljarder år gammalt ganska exakt. ”Big Bang” talas det om och skall förstås som en explosion av större mått. Jag är av en annan uppfattning, det är mera troligt att starten av universum hade en mycket stillsam och smygande början och ökade successivt logaritmiskt. Ökningen fortsätter fortfarande som bekant. Den logaritmiska expansionen av universum är en av byggstenarna i den förklaring till universums uppkomst som jag funderar över. Antag att det existerar en plats där Gud och hans medhjälpare har sin hemvist. Dessa personligheter kan ha existerat flera hundra miljarder år före Big Bang. Under tidens gång har de förädlats på flera sätt och uppnått den punkt då de själva kan bestämma hur de skall uppträda fysiskt eller andligt, visuellt eller endast tankemässigt. De har också fått andliga krafter och kan med tankens kraft åstadkomma vad de anser vara till nytta för livets fortsatta utveckling. Troligen var de från början människor som du och jag.
Vår Bibel säger att vi är en avbild av skaparen, det talas också om Gudarna i flertal vilket ofta glöms bort. Om det finns en plats där dessa personligheter lever och verkar så är det inte endast en personlighet utan troligen ett större antal individer (kanske inte det bäst passande namnet.) Hur som helst så beslöts det att ytterligare boningar bland annat skulle skapas för att tillgodose livets fortsatta blomstrande. När vi vanliga jordbor önskar tillverka en sak börjar vi tänka ut hur saken i fråga skall se ut för att kunna uppfylla det den är tänkt utföra, sedan tillverkar vi densamma. Förfarandet var säkerligen liknande när Gud om han var ensam eller om det rörde sig om flera Gudar, omöjligt att veta. Att tillverka ett flertal boplatser var troligen inte den enda orsaken till att universum tillkom. Den övervägande nyttan med utbyggnaden var avsett att tjäna som växthus för livets fortsatta utveckling. När det var klarlagt hur vårt universum skulle se ut för att uppfylla sina tänkta uppgifter efter de tankemönster som bestämts så var det endast att starta tillverkningen och till sin hjälp användes ljudet. Ett ljud som från noll stegrade sig till en viss punkt där det avbröts och återgick till noll. En logaritmisk expansion alltså ”ett mänskligt rop” är inte heller linjärt, ej heller Guds eftersom vi är i grunden lika.
Och vad blev resultatet? Jo, det blev två system åtskilda på så sätt att det ena var positivt det andra negativt. Har tidigare nämnt att en tanke alltid orsakar två sidor av det tänkta så snart tanken omsättes i verkligheten. I det här fallet blev det vårt universum som vi känner och lever i men också en negativ kopia, eller tvärt om, beroende hur vi ser det. Hur ser då ett universum ut i genomskärning? Alla har väl vid något tillfälle sett en vanlig gul lök den är nästan en kopia av universum. Om vi skalar den så ser vi att den består av åtskilda skikt. Universum är också uppbyggd av frekvensolika skikt, där det innersta skiktet är i princip av samma konsistens som det ställe ”byggherren” kom ifrån, alltså en av ljusets finaste och mest användbara frekvenser. Ser vi sedan från mitten och ut i periferin så ändras de olika skiktens frekvens för varje skikt ända ut till det yttersta. Skulle vi kunna passera de olika skikten så skulle vi finna att ju längre bort från starten vi kommer så blir allt ifrån natur, djurliv och även människor mera jordbundna och tröga. De följer den för planeten givna frekvensen. Då funderar någon i vilket av de olika skikten vi lever i? Mycket tyder på att det inte är det yttersta men vi kan inte veta, så det får bli en ren gissning. Vi får inte glömma vår motpol den är också uppbyggd på samma sätt. Vi får bara hoppas att vi inte kommer i kontakt med varandra för då blir det Big Bang så det förslår. Nu har jag för stunden sluttänkt i denna fråga. Kan jag ha bidraget till att någon blivit intresserad och tänkt vidare så har jag ändå lyckats väcka något litet intresse i denna stora fråga.
Funderaren.