Under tiden jag bodde i Fornåsa hände flera UFO händelser. Jag hade då arbete som radartekniker vid flygvapnets verkstäder i Malmslätt. Eftersom jag bodde i Fornåsa resulterade det i dagliga resor till och från arbetet i Malmslätt. På sommaren var det inte några problem men vintertid kunde det vara sämre. Enda sättet att komma till arbetet var med bil eller annat motorfordon.
Jag hade två bilar en Opel och en gammal Folka. Vid det aktuella tillfället var det vinter och snö dessutom ganska kallt för att inte säga mycket kallt i varje fall tillräckligt för att inte Opeln skulle starta på morgonen, omkring kvart över sex när jag skulle åka. Jag försökte då med Folkan det gick bättre men att få den i körbart skick var sämre. Till slut lyckades jag skrapa ett hål i den isiga framrutan så jag åtminstone såg åt vilket håll jag åkte. Hoppades att den i bilen dåliga värmen skulle hjälpa till att avisa rutan. Men ”baggen” vägrade att uppfylla mina önskningar om bättre värme. Jag hade inga andra möjligheter var tvungen att hinna till jobbet så det var bara att glo i det någorlunda isfria uppskrapade hålet i framrutan. Lyckligtvis var det ytterst sällan man såg någon annan trafik så tidigt på morgonen. Nåväl jag hade lyckats att passera Klockrike och sidorutorna började tina liksom framrutan. Morgonen bjöd på gnistrande snö i skenet av månen. Men vad nu då det var två månar synliga i höger sidoruta trodde först att det berodde på att sidorutan inte var helt ren från is och att någon reflex förorsakade det hela. Eftersom jag också måste se mig för så jag höll mig på vägen så sa jag för mig själv ”du extra måne” flytta fram dig så jag ser dig i framrutan. Tydligen hade han hört mig för med det samma jag muttrat dom orden lyste det som jag antog vara framkant mörkt rött samtidigt som det liksom bolmade något slags dimma i framkanten också. Det hela resulterade i att den tidigare månliknande skivan flög så att jag kunde se den bättre i framrutan. Den följde mig kanske en dryg minut sedan lyste den upp igen på samma sätt som tidigare satte fart snett upp mot himlen och var borta. Jag kände mig vemodig vet inte varför kanske beroende av att min följeslagare så plötsligt försvann.
Framkommen till mitt arbete parkerade jag bilen, såg ut över flygfältet och den vackra stjärnbeströdda himlen som liknade ett gnistrande tak över nejden, samtidigt tänkte jag, undrar vart den konstiga skivan tog vägen. Den lät inte vänta på sig i en elegant båge flög den över mig och bilen vidare ut över flygfältet för att försvinna i den tysta stjärnbeströdda himlen.
En annan händelse inträffade på samma vägsträcka mot Malmslätt det hela utspelades en lördag förmiddag då jag med familj var på väg till Gullringen för att besöka min syster och svåger. Delar av vägen vi färdades på var smal även på sommaren men på vintern var den om möjligt ännu smalare med höga snövallar på sidorna. Och så var det också denna lördag, på vägen fanns också en smal bro som hindrade möte och omkörning. Den gick över ett mindre vattendrag och det växte också några buskar vid brokanten. I dag är vägen förbättrad med bredare bro och uträtade kurvor. På den tiden vi färdades på vägen låg bron omedelbart före en krök på vägen. Eftersom jag dagligen åkte både till och från jobbet kände jag till den i detalj.
När jag med familj närmade oss bron såg vi alla att något kom på vägen som sluttade svagt mot bron såg ut som en ljusblå folkvagn. Men som jag sade så var de höga snövallarna på sidorna av vägen skymmande men ändå så såg det lite märkligt ut. Den förmodade folkan vinglade hit och dit och eftersom jag åkt där dagen innan tyckte jag att det såg konstigt ut för när jag åkte så var vägen ganska jämn trots att det var snö på den. Hur som helst bilen kom närmare och jag tänkte att nu kommer vi samtidigt fram till bron. Jag saktade in för att låta honom åka först över bron.
Men det gjorde den inte den försvann rakt upp i skyn gissa om vi blev förvånade. Senare på våren vid resa till arbetet såg jag samma typ av farkost men då korsade han vägen så jag såg undersidan den var platt och när farkosten flög över gärdena följde den topografin på ett utmärkt sätt. Om det var den samma vi såg förut vet jag ej men de var lika till färg och utseende.
Funderaren.