Julen är väl de flesta barns förhoppning om att via tomten bli ihågkomna men våren, och speciellt påsken, lockar också med sol och värme. I mars månad var det möjligt att gå barfota på vår byväg som till största delen bestod av lera som trycktes upp emellan tårna, en ljuvlig känsla som dagens ungdomar sällan kommer i kontakt med. Till Påsken hörde flera gamla ritualer, björkris skulle införskaffas vilket utmynnade i en resa till skogen där någon björk fick bjuda på några grenar. Dessa skulle prydas med tidigare slaktade höns fjädrar som sparats och målats i olika färger. Sedan skulle det påskstädas och (bykas). Med att byka menades att allt smutsigt såsom sängkläder och vardagskläder som ej rengjorts under vintern nu hade sin chans till en bättre ”lukt”. När det mesta grovgörat var klart, inklusive storstädning av bostaden,var det dags att göra godis så grannbarnen som”lekte påskärringar” också fick något att lägga i sin medförda trebenta kaffekittel, kanske godis, kakor eller någon liten slant som de fick under sin vandring. Så var det hönsen, de skulle man fjäska för så det blev mycket ägg till påskbordet. På Påskdagens kväll reste påskkärringarna hem från Blåkulla så min far tog med sig dubbelbössan ut och avlossa ett symboliskt skott mot de flygande kärringarna som ansågs komma i närheten.
Allt som ”flyter” igenom den moderna människans öron behöver inte nödvändigtvis vara sagor eller fabricerade lögner, oftast har de en grund i vår äldre teknologi där de fattiga, vilka det var gott om, saknade ekonomiska medel att vid t.ex. sjukdom uppsöka läkare för hjälp, utan de blev istället hänvisade till kloka gubbar eller gummor och fick många gånger en bättre och framför allt billigare hjälp. Eftersom jag intresserat mig för dessa företeelser anser jag mig veta vad jag talar om, trots att jag vid nuvarande ålder och med ett flertal krämpor saknar möjlighet att agera som tidigare. För att förklara vissa damers resor på något verktyg så låg väl kvasten närmast till hands för en kvinna som önskade uppsöka Blåkulla. Jag har tidigare omtalat hur vi som människa är tillverkade. Vi har en fysisk kropp, i vilken den astrala kroppen, en fullvärdig kopia av vår fysiska kropp är ”istoppad”. Vi består alltså av två kroppar varav den ena är för oss osynlig, ”den består av en högre frekvens”. I dessa två kroppar finns livet nedlagt och det betyder att med kunskap kan man dela sin kropp så att den astrala kroppen med tanken kan styras till det den önskar göra. Det är vad som händer kärringen på kvasten när hon flyger astralt /osynligt/ för våra ögon till den plats hon bestämt t. ex. (Blåkulla). Det är då möjligt att träffa likasinnade och bl.a. utbyta tankar. Värre än så är det inte, förutsatt att ni kära läsare känner till knepet, men lek inte, det kan betyda att ni dör om oturen är framme. Din astrala osynliga kropp,som du gör utflykter med, är den du behåller när du lämnar det jordiska livet och beger dig till det vi kallar himlen. Så nu kanske du förstår risken att leka med elden. Utan kunskap görs inte något experiment, jag gjorde det utan någon som helst kunskap, visste bara genom hörsägen att det var möjligt att dela sig. Mycket av den gamla kunskapen är för alltid borta och den som ändå försöker hitta den önskar jag lycka till. Otroligt sorgset att sådan kunskap gått förlorad. Tänk er själv att ni hugget av ett finger, ringer en ”klok gumma” och ber om hjälp, du bor i Ystad, den du ringer till bor i Malmberget, inom två minuter har blodflödet avstannat. Vilken läkare klarar det?
Funderaren. Glad och trivsam Påsk önskas läsaren.
