Älgjakt med Volvo Duett

Under senare delen av 50-talet flyttade vi till Västmanland närmare bestämt till Karbenning, en ort belägen emellan Norberg och Krylbo.Detta berodde på att jag fått arbete av en Radio och TV-handlare i Fagersta. Mannen ifråga ägde ett hus i Karbenning lämpad som bostad men även lämpad som serviceverkstad. Mannen som hette Söderqvist hade också nederlag för i första hand TV, han var återförsäljare åt Centrum Radio & TV Stockholm. Nämnas kan att han låg ”etta” på försäljningen i Sverige av nämnda produkter. Eftersom vi tidigare bott i Krylbo så hade vi flera bekanta där och de kom ibland och hälsade på oss. Vid ett tillfälle så fick vi besök av bekanta , kommer inte ihåg på vilket sätt de anlände, troligen var det med tåg från Krylbo till Karbennings järnvägsstation. Vi bodde mitt emot densamma, endast vägen skilde de båda byggnaderna åt. Så man kan säga att det var enkelt att via tåg besöka oss. Fram emot natten ville de åka hem och jag lovade att skjutsa dem till Krylbo. På gården hade jag en Volvo Duett som var firmans men som jag hade lov att använda privat också. I det här fallet kom den väl till användning. Vi kom överens om att även min fru skulle följa med, visserligen så hade vi två små barn som redan slaggat in för natten, men då färden inte tog längre än fyrtiofem minuter så tyckte vi inte att det skulle vara farligt att lämna dem sovande den korta tiden de skulle säkert inte vakna. Så fick det bli frugan följde med och vi startade hemfärden för våra besökare. Vägen är ganska smal och skogsbeklädd på båda sidor. Efter att passerat järnvägsövergången i Hökmora och svängt vänster såg jag att belysningen var tänd i banvaktarens stuga. Efter att åkt något hundratal meter blev det helt svart i bilen och vi hamnade på taket i diket fattade inte vad som hänt.  Jag var väl den som först kravlade mig ut och försökte överblicka situationen, såg till att börja med inget onormalt. Sedan ryckte jag upp dörrarna så resten av passagerarna kunde komma ut. En flicka höll en portmonnä i handen hon skakade så pengarna flög ur portmonnän, jag daskade till henne på kinden och fick henne att lugna sig. Sedan började jag söka i diket efter orsaken och fann en älg, han var inte död men hade troligtvis brutit ryggen för han kunde inte resa sig. Jag hämtade en massavedsbit i en närliggande trave och sedan slog jag älgen i huvudet upprepade gånger för att få död på honnom. Ingen olycka kommer sällan ensam. För allt bråkande med att få död på djuret hade lockat banvaktaren att kolla läget, han var inbiten kommunist som envisades med att endast använda östtyska prylar. Bilen var en sådan liksom TV-apparaten. Var inte bilen på verkstad så var TV-n hos mig för reparation. Han kom farande med en älgstudsare och sköt den döda älgen, sedan for han hem och ringde polis och slaktare. Efter ett tag kom polisen och mördade älgen på nytt, sedan var det slaktarens tur att skära halsen av älgen.

En dödare älg har aldrig funnits det är sant, jag lovar. Ja, så stod vi där mitt i natten och barnen var hemma ensamma. Polisen lovade att skjutsa hem mig och frugan men de övriga skulle till Krylbo. Motvilligt frågade jag kommunisten om han kunde skjutsa mina besökare till Krylbo vilket han lovade men för att vara på den säkra sidan borde man frågat bilen också IFA från DDR var ganska så nyckfull. Och inte TV-apparaten Dyrer också Östtysk kunde man lita på. Hur som helst så kom vi hem med polisens hjälp och vi bjöd på saft och bullar som tack för hjälpen. Barnen sov fortfarande ovetande om vad som hänt och i värsta fall vad som kunde ha hänt. När jag tänker på kommunisten kommer jag ihåg en nyårsafton då man förväntar sig att slippa jobba med TV och annat, så blev det inte denna gång. Kommunisten ringde frampå kvällen och ville få sin TV reparerad innan Nyårsklockorna ringde. Motvilligt lovade jag kolla om det var ett enkelt fel annars fick han leva utan TV på det nya året. Felet var enkelt och vi bar ut apparaten och då såg jag att han hade en annan bil så jag frågade om han äntligen bytt till en annan. Fick veta att han lånat bilen därför att hans var trasig. Hade all möda i världen att låta bli att gapskratta. Östtyskt i all ära men bara på bild, inte i verkligheten.

Funderaren.

Det här inlägget postades i Möten, Övrigt. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.