Jag har tillskrivit Vadstena kommunen om hjälp med räcke på boningshuset och vidare via trappor till parkeringen 30 meter. Trapporna bör rättas till, i nuvarande skick ligger cementplattorna lösa och bör åtgärdas. Eftersom jag saknar möjlighet att förflytta mig utan kryckor är det omöjligt att själv förbättra möjligheterna att nå bilen. Utan bil kan jag inte nå tätorten för anskaffning av matvaror m.m., samt även åka till Vårdcentralen som jag tvingas besöka ganska ofta.
Min ansökan om hjälp från Vadstena kommun fick ett väntat avslag, så även av Förvaltningsrätten i Linköping, de tycks tolka lagen som ”Fan läser Bibeln”. Jag kan inte laga mat av ingenting utan måste inskaffa råvaran där den finns, d.v.s. i tätorten 18 km från mitt hem, till detta behövs en gammal bil, det är som jag ser det enda möjligheten. Pension räcker inte till nya glasögon inte heller till vinterskor. Har någon ett bättre förslag ”utan att flytta in till tätorten”, det vägrar jag, trivs i landsorten.
Till Kammarrätten i Jönköping.
Tidigare beslut kan ej accepteras eftersom tolkningen av de lagar ni själva åberopar inte beaktas. Jag citerar: Man har från lagstiftarens sida gett uttryck för att det i första hand är den funktionshindrades behov i bostaden av att kunna sova, vila och sköta sin hygien samt laga mat och förflytta sig som skall tillgodoses……… Hur laga mat av ingenting? För att nå bilen på parkeringen måste jag gå via trappor utan räcken att hålla mig i. Jag har fallit i trapporna flera gånger när jag skulle besöka Vårdcentral och matvaruaffärer. Jag har 18 km. till tätorten. Ambulansen har hjälpt mig upp ett flertal gånger. Under vinterhalvåret blir det extra besvärligt i halkan. Eftersom pensionen är så usel kan jag inte förbättra trapporna och sätta upp räcken. Att beställa mat från kommunen är heller inte att tänka på, det kostar för mycket. Så vad återstår, möjligen odla potatis i köket och föda upp en gris i badrummet, fläsk blir gott till potatisen. Men så var det mjölk, smör och ost. Då återstår att leasa en ko och tjudra den i trädgården. Var det så ni tänkt er, ni som avslog min blygsamma begäran från Vadstena Kommun?
Någon vettig person borde komma och se på plats hur illa det är med dessa trappor där cementplattorna flyter omkring i sanden. Vadstena kommun sände ut två personer, en av varje sort, så jag kan inte klaga på jämställdheten. Däremot var det endast en som förde talan och han sade inte någonting mer än Hej, jag kom att tänka på en zombie. Ingen sade någonting, så jag talade om hur man enklast kunde hjälpa mig att nå bilen, då fick jag svar på någonting helt annat. Var det rätt som jag tänkte i början?
Funderaren.
