Under ett antal år på 50-talet befann jag mig i Dalarna, närmare bestämt i Krylbo. Jag arbetade bl.a på Järnvägshotellet därstädes. Delvis jobbade jag i en radioaffär på fritiden och ofta lagade jag radio till långt in på natten. Nu är det så, det spelar ingen roll var man bor eller arbetar sjuk kan man
ändå bli, och så hände mig. Troligtvis jobbade jag för mycket och sov för lite, jag gjorde som man säger i dag ”jag gick in i väggen.” Jag var inte sjuk i ordets rätta mening men totalt orkeslös. Orkade t.ex inte hålla rakapparaten när jag önskade raka mig den var för tung, orkade inte ens prata någon längre stund, otroligt att man kan bli så totalt trött och slut, helt ofattbart.
Hur som helst så kom jag till Avesta lasarett hur det gick till kommer jag inte ihåg, någon eller troligen några bar ner mig och skjutsade mig till sjukhuset där jag blev sjukskriven. På den tiden regerade sossarna och med deras broderskap och demokrati så man kunde känna sig lyckligt skattad även som sjuk. Man fick ju sjukpenning i hela tre månader. Den första månaden bjöds man på hela tre kronor om dagen. De två sista månaderna fick man en krona om dagen. Man kunde verkligen vältra sig i pengar. Mitt boende kostade femtio kronor i månaden. Så ni som klagar på dålig ekonomi ta fram miniräknaren och kolla vad som blev över när jag betalt hyran och se vad jag hade att handla mat för. Hade jag inte haft snälla bekanta så hade jag dött av svält. Så var det att vara sjuk i det goda socialistiska samhället på den tiden.
I vilket fall som helst fortsatte livet i sängen för jag orkade inte att gå upp. Funderade över hur framtiden skulle bli, skulle jag alltid tvingas att ligga och hoppas på snälla människors hjälp. Inte något vidare uppmuntrande framtids scenario. När jag funderat en stund ilsknade jag till och sa högt och tydligt ”Om det finns någon Gud som är god, visa det och hjälp mig att bli frisk.” Omedelbart tyckte jag att jag förvandlades till en ”kula” ca tre centimeter i genomskärning. Jag såg också ett genomskinligt rör som gick ned till jordens medelpunkt. En röst sade mig ”nu kommer du att falla ned i röret och när du kommer till mitten dör du, men du kommer inte så långt.” När jag var nästan i mitten av jorden for jag upp ur röret med en otrolig fart och var mig själv. Kände mig fullkomligt frisk och stark. Funderade en stund och tänkte, jag drömmer, men ändå så tyckte jag att jag var frisk, bäst att kolla.
Jag gick upp ur sängen det verkade fungera, men ändå var jag osäker om inte allt var en dröm. Eftersom en vän hade köpt kaffe och ställt påsen i garderoben så tänkte jag om jag är vaken kan jag hämta påsen och koka kaffe. Sagt och gjort, jag kokade och drack kaffe men ändå det hela verkade overkligt.
Blev jag verkligen frisk på nolltid tack vare min bön? Bäst att gå ut på gatan och se om man träffar någon bekant som kan intyga att jag verkligen är uppe och ute, jo då träffade en kompis som arbetade vid järnvägen han kunde intyga att jag verkade frisk kroppsligt men undrade om jag skadat huvudet, mina frågor var en aning konstiga tyckte han.
Nu först började jag förstå att jag fick hjälp ovanifrån. Så mitt råd är om allt annat ej hjälper det må vara vad som helst be om hjälp, om den är absolut nödvändig så blir du hjälpt på ena eller andra sättet. Vem eller vilka som vid det aktuella tillfället hjälpte mig vet jag inte men jag vet att hjälpen kom från det vi kallar religionen, Gud eller änglar. Har vid flera tillfällen talat med Ärkeängeln Rafael han är den ängel som hjälper sjuka bl.a. Jag har hans porträtt hängande på väggen har fått det av biskopen i Linköping och det är välsignat av honom.
Nu tror ni antagligen att jag är religiös men då tar ni fel. Jag svär och domderar som vilken buse som helst. Gudstro har jag men lever inte som någon s.k. troende. Jag har fått ett liv att leva och ett förstånd att använda det får räcka med det, att som en del hyckla om religionen är inte mitt bord. Tyvärr så får man inte tillräcklig hjälp av vare sig kyrkan eller frikyrkorna de senare har mest ”mammon” som gud. Nu får jag väl på pälsen för det uttalandet. Fast som sann kristen skall man ju vända andra kinden till. Men vill man på allvar nå kontakt med högre väsen gå in i dig själv och sök kontakt med änglar eller vad du önskar kontakt med, gör du på rätt sätt och är allvarlig i ditt sökande så garanterar jag att du får respons.
Funderaren