För några år sedan befann jag mig i min verkstad för TV och radioservice. Satt vid arbetsbänken och funderade som bäst hur jag skulle angripa problemet med den gamla 30-tals radioapparaten. Jag satt med ryggen mot dörren som ledde in till verkstaden. Eftersom det var på sommaren och vädret var varmt och skönt så hade jag dörren öppen. Plötsligt knackade det på dörrkarmen. Förvånad vände jag mig om och sa ”kom in”. En som det visade sig äldre herre ca 60-65 år klädd i en gråbrun kostym som var mönstrad med små svarta vinklar med öppningen vänd nedåt. Han bar också skjorta och slips. Alltså en helt till synes vanlig person. Det var bara det att på gården utanför var det grus så man hörde väl om någon gick i gruset. För att komma till verkstaden och boningshuset måste man komma via en mindre väg som ansluter till Riksväg 50 som passerar på sin väg norrut. Om personen haft något fordon så kunde han givetvis lämnat det uppe på den större vägen och promenerat ned till mig i stället för som brukligt att besökande för det mesta kör ned på grusplan då det är lätt att sedan vända efter utfört besök. Alltså kontentan av det hela blir att hans uppdykande i dörren inte kunde förklaras på ett begripligt sätt. Och inte blev det bättre. Jag frågade om jag kunde hjälpa till på något sätt! Fick då svaret att han sökte gamla telefoner. Jag sa att jag endast samlade på gamla radioapparater från 20, 30 och 40-talet men att jag samtidigt visste var det fanns gamla telefoner. Han frågade; var då?
Eftersom jag inte kunde förstå varifrån han kom så tänkte jag att att det kunde underlätta om jag fick veta åt vilket håll han tänkte fortsätta. Han pekade norrut så jag sa att när han passerade Vadstena så finns det en avtagsväg med en skylt som det står Skänninge på, och där fanns en antikaffär som hade gamla telefoner. Skänninge! vad är det? sade han. Då började jag verkligen fundera på vem jag talade med. Jag sa att det var en stad. Och när du kommer dit skall du leta efter kyrkan för affären med telefoner finns strax bredvid. Du kan ju alltid fråga någon i närheten om du inte hittar. Jaha sa han och gick. Efter mindre än två sekunder var jag ute på gården bara för att finna den tom, ingenting fanns att se och allra minst mannen jag talat med. Det finns inte några som helst möjligheter att försvinna så fort och inte hördes det några fotsteg i gruset heller, helt obegripligt måste jag medge. Hur som helst med huvudet fullt av tankar återvände jag till den gamla radioapparaten för att om möjligt hitta felet. Men det blev dåligt med koncentrationen, tankarna rullade runt och inte blev det bättre av att en olustkänsla plötsligt kändes i hela kroppen. Jag stängde verkstaden och gick in i bostaden. Olustkänslan hängde kvar i ytterligare några dagar. Men mannen som inte visste vad Skänninge var för något kommer jag nog aldrig att glömma.
En mera humoristisk berättelse gav mig den gode vännen X boende utanför Fagersta lite avsides från allfartsvägen. Han liksom jag jobbade med elektronik och var också intresserad av ovanliga fenomen. Han berättade om flera möten med konstiga fenomen. Hade haft en UFO-landning något hundratal meter från sin bostad, dock såg han inte dess besättning. Farkosten bara stod där halvt skymd av buskar och träd och det var omöjligt att ta sig fram till landningsplatsen. Nämnda person hade en dragning åt det spartanska i livet hade ingen WC-toalett och flera andra bekvämligheter saknades också. Men på toa måste man ju gå ibland antingen man vill eller inte. Och så blev det denna gång också han pallrade sig ut till det lilla huset med ett hjärta på. Satte sig tillrätta, tittade bland gamla tidningar under tiden. Tidningarna var annars avsedda för ett annat ”ändamål”. Dörren var halvöppen så det var tillräckligt ljust för att kunna läsa de gamla tidningarna. Det fanns heller inte möjlighet för insyn utifrån på grund av utedassets läge. Men uppifrån gick det tydligen bra, för rätt som det var avbröts läsandet av flera gapskratt. Förvånad kikade han ut genom den halvöppna dörren och vad får han se. Jo ett UFO med personer som tittar på honom och gapskrattar. Säg inte att UFO-nauter är i avsaknad av humor. Mannen ifråga är idag avliden men talade med mig om flera konstiga upplevelser. Eftersom jag har känt honom under en längre tid så kan jag gå i god för att det han i förtroende berättade för mig är sant.
/Funderaren