Jakt på änder m.m.

Mitt på den Östgötska slätten ligger fågelsjön Tåkern, en av de främsta fågelsjöarna i Nordeuropa. Sjön besöks av ett stort antal fåglar och har sedan 1975 och tillsammans med närliggande marker klassats som naturområde. Men under 30-talet var jakt tillåten på vissa fåglar, bl.a änder, dock under en begränsad tid på året. Andjakten lockade många till att prova lyckan då änderna var lovliga att skjuta. Kommer särskilt ihåg en konservator som stoppade upp döda djur och fick dem att se levande ut, mannen var från Skänninge. Han hade flera jaktkamrater och bl.a en som kallades för ”näcken” beroende på att han letade pärlor i Svartån. Låt oss kalla konservatorn för Jonas han kom ofta och hälsade på mina föräldrar men också min farbror. Och när andjakten började var han och hans bekanta säkra gäster. De ville ha min far med på andjakten i Tåkern. Sjön var mycket grund och dyig, vattendjupet var mindre än en meter, det växte också stora ”vass-ruggar” som lämpade sig bra till gömställe, när änderna kom. Man rodde ekan in bland vassen och väntade på på att någon livstrött and skulle komma inom skotthåll. Nu var jakten inte lämpad hela dagen utan bästa tiden var tidigt på morgonen när det började ljusna. Vid ett tillfälle lyckades jag övertala Jonas att få följa med till sjön. Jag var bara åtta, nio år så jag sågs väl mest som ett påhäng men med lite tjat fick jag följa med. Det fanns också en liten jaktstuga som jaktlaget hade hyrt och där samlades vi på kvällen för att vila ut inför morgondagens prövningar. När det var dags att påbörja jakten på morgonen så sade Jonas att jag fick stanna kvar i huset och koka kaffe tills dom återkom. Det var inte vad jag hoppats på, jag ville naturligtvis följa med ut på sjön. Men jag fick vackert stanna kvar i jaktstugan. Vad göra, såg tidigare att en som använde tuggtobak hade en fläta kvar i en rock som han lämnat kvar då han bytte till något lämpligare för jakten. Tänkte att något straff skall ni få för att jag inte fick följa med. Tog en bit av tuggtobaken och lade i kaffet som jag kokade. Väntade spänt på resultatet när dom frusna jägarna bänkade sig vid kaffebordet Resultatet lät inte vänta på sig, gubbarna började skruva på sig och rätt vad det var så for en ut genom dörren och spydde upp både kaffe och medhavda korvmörgåsar till glädje för kråkor och andra småfåglar som tycktes immuna mot tuggtobak. När nästa man försvann ut genom dörren tyckte jag att det var läge att försvinna jag hade visserligen några kilometer till hemmet men ansåg att om jag stannat kvar hade det troligen blivet straffad på något vis. Jag sprang så gott jag kunde för att inte synas från jaktstugan, och så lufsade jag vägen hemåt efter bästa förmåga. Fick senare höra att alla utan min far rensat magen, far min drack inte kaffe och det räddade honom denna gång för magplågan. En annan gång när Jonas kom på besök hos min farbror för att lura med honom till sjön så var han inte hemma. Frun sade att han hade åkt till skräddarmästaren för att hjälpa honom att reparera svinhuset. Han hade också ett torp då skrädderiet inte var särskilt lönande hade både grisar och höns för att kunna leva drägligt. Själv var han så lat så det blev aldrig någonting gjort i skrädderiet. Eftersom Jonas inte kände skräddaren eller var han bodde bad han min far att följa med till sjön. Min far var måttligt intresserad av att följa med men lovade att följa med och visa vägen till skräddaren. Så blev det och båda äntrade sina velocipeder för avfart till skräddaren, väl på plats så skulle min farbror letas fram. Det låg en tystnad och stilla ro över både boningshus såväl som svinhus. En stilla undran spred sig över i första hand svinhuset, kanske bäst och se efter om det fanns någon där, grisar var det troligen inte men kanske var det snickare där inne. Och vist var det så, när de öppnat dörren såg de verktygslådan mitt på golvet och i var sin hörna satt skräddaren och min farbror, snickrade gjorde de inte men timmerstockar drog dom. För skräddaren var det inte ovanligt med en tupplur när som helt på dagen, även min farbror kunde slagga in om tillfälle bjöds, tydligen hade det skett just idag. Så kan en vanlig dag på 30-talet se ut i en svinstia hos en skräddarmästare.

Funderaren.

Det här inlägget postades i Övrigt. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.