UFO-klimatet på 1960-talet var lindrigt sagt bistert, nämnde man UFO så ansågs man i bästa fall som ”efterbliven” eller också lite ”galen”. Själv hade jag flyttat hem från Dalarna till hemorten i Östergötland och fick arbete på Motala Radiostation. Eftersom jag hade varit borta en längre tid så hade jag få bekanta kvar som jag kände, så därför började jag fundera om jag kunde finna intresserade i UFO-frågan och om vi så fall kunde träffas och diskutera ämnet ifråga. Själv hade jag träffat två ”utomjordiska” personer så för mig var inte frågan huruvida det existerade utomjordiskt liv eller inte. Frågan borde belysas ytterligare varför jag lät införa en annons i Motala tidning där jag efterlyste intresserade personer i UFO-frågan. Jag fick ett antal svar och vi kom överens om att träffas i vårt hem i Fornåsa.
Jag kommer inte att tråka ut läsaren med årtal, dagar etc. utan endast berätta” rakt av” från början till slutet hur det hela utvecklades. Betr. mötet i vårt hem kontaktade jag samtliga intresserade och bestämda plats och tid. Kommer inte ihåg hur många som kom borde varit 8-10 personer men de var allvarigt intresserade och vi hade ett nyttigt utbyte av tankar i ämnet. Vi kom också på att det fanns möjlighet att använda Norra Skolans lokal under kvällstid i Motala till våra veckliga möten. När väder och vind tillät var vi istället ute på någon lämplig plats för observationer av natthimlen i hopp om att få se något ufo. Jag kollade hur många UFO-grupper som var kända i landet, flera av dessa levde ett stillsamt liv i någon hyrd källare och gjorde inte heller någon Pr för UFO-frågan. På ett av våra möten framhöll jag möjligheten av att bilda en Riksorganisation, samtliga ansåg att det var en god tanke. Jag hade ensam stått för programmen, men hade också insett att det fanns intelligenta tillgångar ibland medlemmarna i gruppen, som borde tas till vara. De kunde hjälpa mig med diverse arbete som de hade intresse av och underlätta för mig. Funderade att utge något läsvärt till medlemmarna, så jag inköpte en stencilgrunka och sa till mina nya medhjälpare att stencilera några A 4 sidor med nyheter till övriga i gruppen. Jag prenumererade på pressklipp från hela landet om UFO så det saknades inte nyheter att återge till medlemmarna. Samtidigt som den interna (tidningen) stencilerades började vi diskutera möjligheten av en offset-tryckt tidning i större upplaga. Men så var det bildandet av riksorganisationen den fick inte komma på undantag. Vid påföljande möten diskuterades olika förslag till emblem, programhäfte m.m. Namnet på organisationen blev enhälligt: Riksorg. UFO-Sverge också ett emblem utsett och godkänt.
Organisationens sammansättning skulle bestå av en Centralgrupp och resten undergrupper Centralgruppen skulle omväljas på den årliga riksstämman och en tidning skulle i mån av pengar tryckas. Tidigare hade jag kollat adresserna till samtliga kända UFO-grupper och nu var läge att fråga om de var intresserade att ingå i en av oss tänkt Riksorganisation svar önskas snarast. När svaren kom var samtiga intresserade och svarade ja med undantag av UFO-Göteborg. Riksstämman i Motala omnämndes till pressen och till samtliga grupper som också önskades välkomna. När allt återgick till normala spår och UFO-Sverige var ett faktum återstod tanken om en tidning i större upplaga och bra tryck. Eftersom gruppens ekonomiska status var noll så skulle någon tidning tryckas så föll lotten på mig själv. Jag är van att lita på mig själv och litar inte på andra och i de fall jag tvingas göra det har jag alltid haft minst en reservväg att tillgå. Namnet på tidningen hade tidigare röstats fram till UFO-Information och det var bara att skaffa utrustning för att få tidningen tryckt. Hade tidigare vidtalat en tryckare att hjälpa mig, vi besökte ett företag som sålde begagnade tryckutrustningar och de var minsann inte gratis. Min vän tryckarn hade kunskap av olika tryckpressar och kunde bedöma om ett köp var bra eller dåligt. Dock hängde en hel del på min plånbok. Köpte en Rotaprint tryckpress inte den mest önskade men med tiden kunde byte till en bättre bli aktuellt. Men det saknades flera maskiner t.ex. Falsmaskin, Skärmaskin och häftmaskiner och Fotosättningsmaskin med framkallare. Efter hand inköptes dessa maskiner, plånboken började bli sliten och tunn. Den senaste maskinen med kringutrustning köptes för tidningens överskott /40,000/ för att nämna något av vad tryckutrustningen tidigare kostat och betalats med egna pengar. Sedan betalades pengar till tryckarn och damen som skötte fotosättaren samt renskrev artiklarna, layout och bilder etc, kostade pengar resor inte att glömma. För att intressera människor om något nytt blir det svårare om det s.a.s. kolliderar med invanda tankar och begrepp som t.ex. religion. Vi valde att informera genom möten där vi visade bilder på sedda farkoster och påvisade att vi inte var ensamma. Vi talade om att de utomjordiska besöken tydligen hade både goda och onda avsikter med sina besök. Vi sade också att närheten till det onda var mera utbrett och kännbart än vad det goda är så varför kan det inte vara så även på andra planeter i universum. På 50 talet och ända fram till 70- talet var tanken på att vi på jorden var ensamma en otroligt trångsynt tanke. Om vi orkar tänka till en stund och begrunda möjligheten av att vi besöks av icke kända farkoster och dess besättningar. Sådana besök fins det tusentals rapporter om och dokumenterade. Omvänt tänk om vi skulle besöka någon annan planet hur skulle vi gå till väga? Skulle vi bara flyga runt planeten ett par varv och sedan hem igen. Nej knappast vi skulle söka kontakt med de livsformer som vistas på planeten, kanske de inte alls är olika oss människor. Vi får anta att dessa utomjordiska besökare har större intelligens än vad vi har de är ju här, vilket säger en del av deras tidigare liv. Vad är det vi känner till? Jo, vi tycks ha kontaktats och som jag tidigare nämnt också ingått ett avtal med dem om att inte offentligt omtala att de flyger med hjälp av ”fri energi” vidare att de samarbetar med oss på vissa områden. Jag skulle tro att det inte behövs mera än att nämna fri energi som vi betalar hutlösa pengar till för att uppror och anarki skulle blir en verklighet. De så kallade Flygande Tefaten har redan kopierats av Amerikanarna. Och svenskt samarbete med vårt försvar har i varje fall förekommet. /se tidigare inlägg Berget som inte finns/ Vad säger och gör Ufologerna idag? Samma som tidigare. De kopierar våra barn när de räknar bilarna på vägen, enda skillnaden är att de räknar ev. farkoster i skyn. Jag och de grupper som UFO – Motala var centralgrupp för, försökte informera allmänheten om ufo-frågan, och inte som nu. UFO -reklamen tillfaller gruppen och dess tidskrifter och krim – krams plus resor till ett dyhål (kallat träsk) i norrland där militären en gång sökt en möjlig farkost utan resultat för flera år sedan. Vad tycker vi det ser ut som, just det, reklam för den egna förträffligheten, Eller trodde ni att den ev. farkosten låg kvar i ”dyn” och väntade på er? Ni ifrågasatte det mesta av mitt arbete men se på er själva, bortsett från förtjänst på böcker som inte leder någonstans. Ni kallade mig kvasireligiös och mycket annat, samt förkastade vad vi under tiden som centralgrupp åstadkommet. Vi skapade i varje fall Riksorg. En tidning etc. När den nya centralgruppen röstades fram hade ni ett ”dukat bord” att tillgå. Som jag ser det idag är det tyvärr ganska förorenat. Eftersom jag inte gillar lögner och mygel fann jag det lämpligt att tacka för mig och lämna det jag en gång startat och med god hjälp byggt upp. Vid ett årsmöte fann jag tiden mogen, jag meddelade att jag och UFO-Motala lämnade Riksorg. med omedelbar verkan, ytterligare två grupper följde exemplet. Tidningen tog jag med mig då jag ansåg att jag satsat tillräckligt med pengar i maskinparken så något plåster för plånboken borde jag rätteligen ha. Till er som fortfarande tror på UFO-Sverige och deras förklaringar glöm det och gör som jag och UFO-Motala samt de andra två grupperna lämna det sjunkande skeppet, av dess skeppare får ni inte svar på era frågor. För att få veta måste i tala med den eller de som vet.
Funderaren.
