Tankar i juletid

Jag minns den lilla stugan vid byvägen en gammal man förstörd
av arbete och slit. Hans nöje var att tugga mat till sin katt, medan
hans gumma satt vid spinnrocken och spann ullgarn till strumpor
och vantar för den kommande vintern. Julen för dom gamla avvek
inte mycket från andra dagar. Ja dopp i grytan och lite svagdricka
fick julafton att framstå som något extra. Tänkte på att detta gamla
par som också en gång varit unga. Kanske tänker dom tillbaka på den
tiden och minns. Min visit på julafton var att önska god jul men
jag upplevde det nästan som ett hån, vid närmare eftertanke. Själv
var jag bara sex år men tyckte synd om dem. Inga besök av deras
barn de fick sitta ensamma och fira julen med sina minnen i foto-
genlampans bristfälliga ljus medan snön sakta föll över både ond
och god. Själv gick jag hem till mina föräldrar för att invänta tomten
som brukade infinna sig fram emot kvällen.

Ja så var julen på den tiden. Nu är det jag som sitter och minns
inte i ljuset av en fotogenlampa men det är lika vemodigt ändå.

Funderaren ano 1928.

Det här inlägget postades i Övrigt, Samhället. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.