Jag har tidigare berättat om en avbruten resa till Skottland på grund av ett par gummistövlar. Hemkommen från den resan låg en biljett klar att använda, avresa från Halmstad till Methil i skottland, biljetten var betald av någon myndighet i England ”som plåster på såren” för mitt misslyckade försök till att besöka Skottland. ( se tidigare blogg. ) Framkommen till Halmstad var det bara att leta upp båten, den hette Ingeborg och var en kombinerad last och passagerarbåt, med plats för fyra personer. När vi fyra var om bord så pressenterade vi oss för varandra. Det visade sig att en herre var Norsk sjömanspräst, en yngre man skulle för Svenska Lloyds räkning studera lyftkranar i Skottland så var det också en ung dam som skulle bättra på sin engelska. Och sist då jag som skulle till en större gård och arbeta. Vi fick gå inomskärs till Vinga på grund av minering, sedan var det nordsjön och den var på ett mycket dåligt humör. Överresan tog sex dygn och bränslet var i det närmaste förbrukat. Sent på kvällen lade vi till vid kajen i Methil och väntade på tullen, men ingenting hände så jag sade till han med lyftkranarna att fråga ett par gubbar på kajen. Han tyckte att det kunde jag göra, men han hade tidigare förklarat för mig att min engelska var det ingen som förstod. Efter en stund gick han men när han återkom och vi frågade vad de sade så förstod han dem inte. Jag gick bort till gubbarna och frågade varför inte tullen var här. Vi har nyss förklarat för en som var här och frågade sade de. OK sade jag berätta för mig också. De sade att en båt från Färöarna fördröjde dem men de kommer så fort de kan jag ringde min arbetsgivare han i sin tur ringda en släkting som bodde ganska nära hon hämtade mig och jag fick sova resten av natten på hennes gård. Nästa dag var söndag och jag tog en promenad in mot samhället ( Mauchline ) Tittade in i ett caffe kombinerat med affär. Jag tänkte köpa några bitar choklad men när jag skulle betala frågade mannen efter kuponger det hade jag inte trodde det var historia vid det här laget. Mannen plockade tillbaka med en beklagande min och jag gick vidare mot en biograf som hade ”dropp in” kanske de hade någon form av godis.
Efter att promenerat ett stycke kom en ett litet Fordskåp och körde närmare mig. Killen i bilen räckte ut armen med en påse i handen som han ville att jag skulle ta. När jag öppnade påsen var det godiset jag tänkte köpa, jag fick det gratis. Det visade sig sedan att det var sonen till handlaren som gav mig påsen. Naturligtvis gick jag åter till den snälla personen och tackade, samtidigt som jag också ville tacka sonen. Jag blev visad på en dörr öppnade och gick in i en Radio-TV verkstad sonen var utbildad på tv något jag var mycket intresserad av. Vi blev mycket goda vänner och jag spenderade all fritid jag hade i verkstaden Så småningom klarade jag att laga flera olika slags fel så mina första stapplande steg som TV- tekniker hade sin upprinnelse i en påse choklad . Ja livet har olika sätt att styra människan på den väg som är tänkt och det hon eller han är avsedd att utföra. Jag har inte besökt varken Mauchline eller Skottland sen sextiotalet. De bekanta jag hade under tiden jag vistades där är troligen alla döda Visserligen känner jag söner till ett par som är avlidna men det är inte det samma.
Funderaren.
