Under mina år i Dalarna levde och verkade jag i Krylbo. Under en kortare tid var jag anställd av Svagdricksbryggeriet i Avesta som utkörare av öl och läskedrycker, för nämnda bryggeri. Inte enbart Avesta utan även stora delar av landsorten besöktes en gång i veckan. Ofta bytte jag några ord med kunderna vilket ibland resulterade i en kopp kaffe med bulle. Vid speciellt en lantgård stod en svart-brun schäferhund bunden i ett kort rep vid gaveln på ladugården. Jag brukade gå fram till honom och prata och klia honom. Han tycktes uppskatta mina försök att bli hans vän. Så fort han såg bryggeribilen komma så ställde han sig upp på bakbenen och gnydde. Efter utförd affär blev det som oftast kaffe. När jag tackat för affär och kaffe gick jag till bilen för att fortsätta till nästa hus efter vägen. Jag hade under kaffepausen berömt hunden för gott uppförande etc. Väl framme vid bildörren ropade frun på mig och sade ”skall du inte ta med hunden?” Vad svarar man på en sådan fråga? I varje fall så frågade jag om hon menade allvar, vilket hon bekräftade. Jag fick låna ett koppel och tog med hunden han tycktes faktiskt glad över att följa mig på den fortsatta försäljningsfärden. Hemkommen gick vi och köpte ett köttben och annan hundmat, köttbenet gillade han tydligen bäst. Men så småningom smög sig natten på oss båda. Fram på morgonkröken buffade hunden på mig och gick till dörren. Det var bara att hoppa ur sänghalmen och gå ut med hunden. Senare på morgonen var det dags för en ny runda men då fick hunden sitta på flaket som omväxling och vakta flaskorna Vid middagstid brukade jag åka in till Avesta och en restaurang vid torget, för att lugna magen inför eftermiddagens krävande affärer. Restaurangen var inredd på andra våningen med utsikt över torget där jag brukade parkera. Så också denna gång med hunden under presenning. Eftersom jag hade utsikt över bilen såg jag två småkillar 7-8 år komma på cykel och stack in var sin hand under presenningen men där låg hunden som gav upp ett skall som fick folk på torget att stanna upp och kolla. Vad de såg var två pojkar liggande på marken intrasslade i sina cyklar och försökte komma därifrån fortast möjligt utan något drickbart.
En annan episod inträffade när en radiointresserad kille i 10-årsåldern som brukade komma på besök fick se att jag skaffat hund. Han frågade om han kunde få gå ut med den någon gång. ”Ja det får du men först måste han lära känna dig så vi väntar några dagar sen får vi se,” sa jag. Själv hade jag lärt honom en del saker bl.a. att vakta saker och ting och skydda sin husbonde. Hunden lärdes att hoppa upp på ”busen” och bita om hans hals för att sedan invänta vidare order av husbonden,” bit eller loss.” Ni kanske funderar varför jag kunde lära hunden detta så snabbt. Tidigare har nämnts i något inlägg att jag bl.a. uppträtt med tankeläsning och hypnos, det senare var förbjudet men gick att kalla det med annat namn. Jag och hunden förstod varandra mycket bra dessutom var han naturligt lättlärd. En gång när grabben kom och frågade om han kunde gå ut en sväng med hunden och sedan bada honom, lovade jag det. Den aktuella eftermiddagen kom fadern hem tidigare än vanligt från fyllerifestandet och när han såg grabben bada hunden blev han heltokig och tog tag i pojken med påföljd att hunden hoppade upp från badkaret och högg fadern om halsen .”Bit eller loss” ville hunden höra. Jag vet en som slutade supa. Han slog heller inte grabben mera, särskilt inte om hunden var med.
Funderaren.