Tidräkning felaktig

Postat den 23 april, 2013 av

Eftersom universum enl. vetenskapen expanderar så ställer man sig frågan vad innebär detta i första hand för vår planet och allt liv den härbergerar. Vad vi först bör känna till är hur universum expanderar. Det finns tecken på att expansionen inte är linjär utan logaritmisk dessutom är vår tideräkning knuten till den samma. Tiden är alltså flytande, den går inte att mäta då vi saknar en fast referenspunkt. Som vi nu mäter tiden görs det genom att räkna antalet svängningar i sekunden p/s som cesiumatomen 133 avger det vill säga år 1967 avgav den 9.192.631.770 svängningar, men det var då det, idag tar svängningarna längre tid beroende på universums expansion, dess amplitud är högre och tar följdaktligen längre tid vilket har till följd att den sekund det tog för atomen att fullborda det då aktuella svängningstalet idag tar avsevärt längre tid beroende på universums expansion. Efter som vi litar på atomens stabilitet missar vi poängen, men då att allt annat i vår omgivning inklusive oss själva också förändras ser vi inte vad som händer. För att förstå vad som pågår måste man se det ”ovanifrån,” och se ned på vad som sker. Kom att tänka på att för ett antal år sedan sades det, ”kommer inte ihåg om det var radio eller TV” troligtvis det senare, att hunden levde mycket längre det kunde man se därför att hunden hade ett ganska kort liv om man följde hundens liv över några hundra år var det lätt att se att de nu levde längre. Människan har också idag en känsla av att tiden går fortare det förnekas av vetenskapen och förklaras av bättre mat, mediciner och övrig sjukvård samt lättare arbete mm. Det är som vanligt lättare att bortförklara än att ta reda på sanningen då blir det helt plötsligt besvärligt. Man tvingas då gå utanför inlärda banor vilket man inte ofta behärskar. Sanningen är den, att det vi kallar tid är hårt knuten till universums expansion, vilket också gör att tiden går fortare ett år i dag är inte det samma som för t.ex hundra år sedan. Det ser ut som om människorna lever längre, det gör vi inte. Vi lever bara fler avkortade år vilket inte är samma sak.

En annan grej som jag kom att tänka på var hur lantbruket sköttes på 20, 30 och 40-talet eftersom jag tillbringat mina första levnadsår på landet och nära en (på den tiden) stor gård c:a tusen tunnland. Allt arbete skedde då manuellt. Till gården var knutet i så kallade statar-bostäder ett tjugotal arbetare. Arbetstiden var från kl. 07 på morgonen till kl.19 på kvällen med en timmas middagsrast. På lördagen arbetades det till kl.13,oo. Allt arbete hanns med sådd, skörd allt utan jäkt. Samma gård idag skulle inte ha en chans att hinna med t.ex att plöja en så stor arial med hästar. Som en parantes kan jag nämna att en traktor med t.ex en fyrskärig plog gör samma arbete som åtta hästar och fyra män men minst dubbelt så fort, ändå har man svårt att få tiden att räcka till. I dag har man flera traktorer och skördetröskor och har ändå svårt att hinna med sådd och skörd innan vädrets makter sätter sig på tvären. Ja det var bara ett exempel på att något har ändrat sig. Om vi så återgår till början, alltså det faktum att universum expanderar, så finner man flera olika saker som det drar med sig. Det styr livet här på jorden både djurens och växtlighetens liv. Som människa påverkar den vårt liv, vår uppväxt i princip från vaggan till graven. Övrigt liv påverkas också men på något olika sätt. En buske eller träd kan kan inte jämföras med en människa och påverkas alltså på ett annat sätt. Det har med de olika atomerna att göra, deras svängningstal och uppbyggnad. De påverkas olika beroende på detta. Det finns mera att säga i denna fråga men som jag ser det kan det bli svårt att smälta och framför allt förstå kopplingarna de är dessutom flera.

Ni som inte får tiden att räcka till ni har rätt den är kortare och kommer troligen att fortsätta att bli kortare på både ont och gott. Personligen har jag svårt med att längre fram se det goda ur mänsklig synpunkt men det lönar nog sig inte att vara egoistisk.

Figur nedan

Tidräkning felaktig

Funderaren.

Publicerat i Naturen, Tankar om, Vetenskap | Lämna en kommentar

UFO bevakar mig

Postat den 14 april, 2013 av

Sedan lång tid tillbaka tycks det som om jag bevakas av besökarna. Kan inte med säkerhet säga när det började, kanske var det när jag i sju års-åldern bevittnade en händelse på väg till skolan. Det hela inträffade på vårvintern 1935. Det var en kall och snörik vinter så vägtrafikanter fastnade ofta i dom illa plogade vägarna. Uppväxt på landet så innebar snörika vintrar stora problem, mina föräldrar hade bl.a. svårigheter att få fram dagens mjölk till den större, men bristfälligt plogade vägen. Den atuella dagen tänkte jag att ta sällskap med min kusin Britta till skolan, hon var min farbrors dotter, hon gick alltid klockan åtta varje dag. Mina föräldrars gård och min farbrors gård åtskilldes bara av en dåligt underhållen byväg, på vintern var det svårt att komma fram även till fots. Efter att pulsat fram i snön en bit får jag se att min farbror kommer bärande med en mjölkkruka på ryggen till min far för att få med den till mejeriet. Straxt innan vi möttes ser jag på gärdet till höger att det ligger ett föremål som ser ut som en uppochnedvänd skål nedsjunken i snön. Runt föremålet som jag tolkade som en farkost ”vet inte varför” gick det om jag minns rätt fyra figurer runt föremålet. Huvudet syndes inte men där det borde vara var något som såg ut som en ”bihatt”.

Av figurerna såg jag endast hälften eftersom de hade sjunkit ned i snön de också. När min farbror kom närmare frågade jag honom vad det var vi såg på gärdet. Han sköt upp hatten i nacken och sa de förlösande orden ”det vet i fanken” sedan skyndade han vidare med sin mjölkkruka.

Eftersom jag blev försenad tänkte jag snedda över åkern till min kusin i hopp om att hon inte redan gått till skolan. Men så fort jag satte foten på åkern omslöts jag av en förtätad dimma, jag blev totalt vilsen och viste inte var jag befann mig. Där kunde jag inte stå,  så jag gick mot vad jag trodde var farbrors hus. Det djupa snötäcket hade av vårsolen luckrat upp snön, skaren som bildats under natten bar inte så när jag tog ett steg så brast den och jag sjönk ned i snön, det var mycket tröttande. Så småningom kom jag fram till ett stort och djupt dike. Vad gör man? jo… försöker hoppa över till andra sidan. Jag tog sats och hoppade men hamnade mitt i och försvann i det snöfylda diket. Till slut lyckades jag komma upp ur eländet och till andra sidan av diket. Efter att pulsat vidare i snön så kände jag igen mig och viste var jag var. Jag var nästan framme vid en gammal gravkulle som låg nära den väg som passerar min skola och som är min ordinarie skolväg. Vid gravkullen finns också två resta stenar som minner om ett fältslag från förr i tiden. Alltså inga problem raka spåret till skolan. Väl ditkomen såg jag att det var matrast barnen satt och åt sin medhavda matsäck, den rasten började halv elva så man kan säga att jag kom något sent till skolan. När rasten var slut och lärarinnan kom frågade hon varför jag kom så sent. Jag sade som sanningen var att jag gått vilse i dimman, men fick till svar ”ljug inte pojke” det har inte varet någon dimma idag på morgonen. Därmed hotade hon med att jag skulle få sitta kvar. Så blev det dock inte,  hon tyckte väl att bara hotet räckte. Att sitta kvar betydde att man inte fick gå hem när de andra barnen slutade för dagen utan fick vänta tills läraren behagade lämnade sin välsignelse för hemfärden.

Hemkommen frågade jag mina föräldrar om det varit dimma på morgonen men det hade det inte varit sade dem. Senare på eftermidagen gick jag och följde mina spår hur jag gått på morgonen. Jag hade gått på mina föräldrars ägor. Diket jag försökt hoppa över slutade en meter från mitt hoppställe och det växte också en vildapel vid dikets slut. Detta noterade jag inte trots att jag väl kände till både diket och äppelträdet. Vet inte, men har ändå en tanke om att sedan den händelsen har något eller någon intresserat sig för mitt liv och välbefinnande. Om inte, hade jag knappast levt idag.

Funderaren.

 

Publicerat i Möten, UFO | Lämna en kommentar

Älgjakt med Volvo Duett

Postat den 8 april, 2013 av

Under senare delen av 50-talet flyttade vi till Västmanland närmare bestämt till Karbenning, en ort belägen emellan Norberg och Krylbo.Detta berodde på att jag fått arbete av en Radio och TV-handlare i Fagersta. Mannen ifråga ägde ett hus i Karbenning lämpad som bostad men även lämpad som serviceverkstad. Mannen som hette Söderqvist hade också nederlag för i första hand TV, han var återförsäljare åt Centrum Radio & TV Stockholm. Nämnas kan att han låg ”etta” på försäljningen i Sverige av nämnda produkter. Eftersom vi tidigare bott i Krylbo så hade vi flera bekanta där och de kom ibland och hälsade på oss. Vid ett tillfälle så fick vi besök av bekanta , kommer inte ihåg på vilket sätt de anlände, troligen var det med tåg från Krylbo till Karbennings järnvägsstation. Vi bodde mitt emot densamma, endast vägen skilde de båda byggnaderna åt. Så man kan säga att det var enkelt att via tåg besöka oss. Fram emot natten ville de åka hem och jag lovade att skjutsa dem till Krylbo. På gården hade jag en Volvo Duett som var firmans men som jag hade lov att använda privat också. I det här fallet kom den väl till användning. Vi kom överens om att även min fru skulle följa med, visserligen så hade vi två små barn som redan slaggat in för natten, men då färden inte tog längre än fyrtiofem minuter så tyckte vi inte att det skulle vara farligt att lämna dem sovande den korta tiden de skulle säkert inte vakna. Så fick det bli frugan följde med och vi startade hemfärden för våra besökare. Vägen är ganska smal och skogsbeklädd på båda sidor. Efter att passerat järnvägsövergången i Hökmora och svängt vänster såg jag att belysningen var tänd i banvaktarens stuga. Efter att åkt något hundratal meter blev det helt svart i bilen och vi hamnade på taket i diket fattade inte vad som hänt.  Jag var väl den som först kravlade mig ut och försökte överblicka situationen, såg till att börja med inget onormalt. Sedan ryckte jag upp dörrarna så resten av passagerarna kunde komma ut. En flicka höll en portmonnä i handen hon skakade så pengarna flög ur portmonnän, jag daskade till henne på kinden och fick henne att lugna sig. Sedan började jag söka i diket efter orsaken och fann en älg, han var inte död men hade troligtvis brutit ryggen för han kunde inte resa sig. Jag hämtade en massavedsbit i en närliggande trave och sedan slog jag älgen i huvudet upprepade gånger för att få död på honnom. Ingen olycka kommer sällan ensam. För allt bråkande med att få död på djuret hade lockat banvaktaren att kolla läget, han var inbiten kommunist som envisades med att endast använda östtyska prylar. Bilen var en sådan liksom TV-apparaten. Var inte bilen på verkstad så var TV-n hos mig för reparation. Han kom farande med en älgstudsare och sköt den döda älgen, sedan for han hem och ringde polis och slaktare. Efter ett tag kom polisen och mördade älgen på nytt, sedan var det slaktarens tur att skära halsen av älgen.

En dödare älg har aldrig funnits det är sant, jag lovar. Ja, så stod vi där mitt i natten och barnen var hemma ensamma. Polisen lovade att skjutsa hem mig och frugan men de övriga skulle till Krylbo. Motvilligt frågade jag kommunisten om han kunde skjutsa mina besökare till Krylbo vilket han lovade men för att vara på den säkra sidan borde man frågat bilen också IFA från DDR var ganska så nyckfull. Och inte TV-apparaten Dyrer också Östtysk kunde man lita på. Hur som helst så kom vi hem med polisens hjälp och vi bjöd på saft och bullar som tack för hjälpen. Barnen sov fortfarande ovetande om vad som hänt och i värsta fall vad som kunde ha hänt. När jag tänker på kommunisten kommer jag ihåg en nyårsafton då man förväntar sig att slippa jobba med TV och annat, så blev det inte denna gång. Kommunisten ringde frampå kvällen och ville få sin TV reparerad innan Nyårsklockorna ringde. Motvilligt lovade jag kolla om det var ett enkelt fel annars fick han leva utan TV på det nya året. Felet var enkelt och vi bar ut apparaten och då såg jag att han hade en annan bil så jag frågade om han äntligen bytt till en annan. Fick veta att han lånat bilen därför att hans var trasig. Hade all möda i världen att låta bli att gapskratta. Östtyskt i all ära men bara på bild, inte i verkligheten.

Funderaren.

Publicerat i Möten, Övrigt | Lämna en kommentar

Funderaren funderar

Postat den 23 mars, 2013 av

Vi lever i en föränderlig tid inte minst tekniskt, världen krymper och universum synes vara nästa erövring. Vi försöker förstå vem vi är, varifrån vi härstammar, är vi ensamma etc. Vi söker svaret enbart i det materiella men vi kommer aldrig att finna svaret där. Nu kan vi nå den yttersta gränsen och kanske starten av vad vi kallar ” big bang” men sedan blir det tvärstopp. Vi kommer att tvingas erkänna en annan enormt större och mer sofistikerad verklighet. Eftersom det inte ännu är ”nöjesskatt” på tankar tar jag tillfället i akt att fortsätta tankearbetet.

Och varför inte då universums uppkomst och dess mening. Ett bland det första jag kom att tänka på är vad religionen säger om vår tillblivelse. Om jag mins rätt sägs det att Gud skapade jorden, vattnet, växtligheten, djuren och till sist människan, detta i korthet. Jag tror att denna berättelse är minst sagt blygsam men lättförståelig. Det Gud skapade var hela universum med allt vad det innebär, men att säga det till människorna på den tiden hade bara verkat förvirrande. Nåväl hur gjorde han, ja inte gjorde han som vi när vi tillverkar saker och ting. Nej Han tillverkade universum som han tänkt ut och formade det med hjälp av tankekraft. Så att göra som vår vetenskap gör, leta efter universums s.a.s. nollpunkt och söka svaret bortom kan man glömma. Vill man veta om tanken till det hela får man vördsamt be Gud om svaret, såvida ni inte köper min förklaring, det är också en variant. Så här ser jag det hela.

Det finns ett enormt stort ”vet inte vad jag skall kalla det” område eller ”moderkaka” utanför vårt universum. Jag skulle vilja likna en ärta mot en stor uppblåst badboll där ärtan är universum. Skall vi enas om att använda uttrycket”moderkaka” som jag personligen tycker är det mest passande namnet. Religionen talar om ”himlen” men det säger inte tillräckligt om man vill förstå saken rätt. Platsen jag talar om är ganska lik bl.a jorden men också lik andra livsbärande planeter i vårt universum. Allt för att vi efter döden skall känna oss hemma i den nya omgivningen där vi kan träffa både människor och djur som vi känt i våra tidigare liv.

Men det finns en skillnad, varken vi eller platsen vi befinner oss på är materiell på det sätt vi är vana vid här på jorden. Allt befinner sig på ett högre frekvensplan och liksom här på jorden finns olika utvecklade livsformer. Inom religionen talar man om änglar och ärkeänglar bl.a. de senare besitter stor kraft och kan hjälpa oss här på jorden om vi ber om det. Det finns mycket att tillägga men någonstans måste man sätta stopp. Jag misstänker att många ställer sig frågan varför Gud tillverkade universum över huvud taget. Han hade det väl bra där han fanns. Ja det är inte lätt att svara på. Det kan vara ett experiment, en nödvändighet eller en plantskola. I det sammanhanget får vi inte glömma att allt liv här i universum återvänder till ”moderkakan” och påbörjar ett nytt liv där. Visserligen ett liv med en högre frekvens men i övrigt likt sitt tidigare liv. Vi är åter där livet en gång började och fortsätter att leva. Allt som finns här i universum har liv, även en sten.

Om vi håller oss till människan så består hon av tre komponenter hon har en fysisk kropp men också en astral eller”andekropp” som är en exakt kopia av den fysiska kroppen. Astralkroppen är ”nedstoppad” i den fysiska och i dessa två är livet nedlagt. När människan dör lämnar den astrala kroppen den fysiska och tar livet med sig upp till ”moderkakan.” Så sker med allt liv, djur och växter. Därför är livet ganska likartat dit vi kommer med vissa undantag. Ja detta var i korthet vad jag vill säga, för många att reta sig på, för några som ändå inte förstår men ändå vill veta mera kan detta vara en början att själva tänka vidare. Jag tror att det vore nyttigt för den etablerade vetenskapen att sätta sig ned och ta sig en rejäl funderare om det ändå är så att det finns något bortom det materiella.

Funderaren

Publicerat i Naturen, Vetenskap | Lämna en kommentar

Healing

Postat den 23 mars, 2013 av

Healing är det Engelska ordet för läkning. Och får väl hamna under naturmediciner med ett frågetecken. Det finns gott om olika metoder t.ex Änglahealing, Distanshealing, Handpåläggning med flera. Antingen säger man sig ha kontakt med högre väsen eller så är man bara en mellanhand. I vissa fall litar man på den egna kraften och kyrkliga samfund ber för den sjuke. Detta görs ofta i kyrkan och är tänkt att verka även på avstånd. Med rätt healer och rätt kraftkälla har möjligheterna att nå resultat stor möjlighet att fungera.Tyvärr så vet man inte förrän efteråt om healern kunde sin sak eller inte. Det finns gott om personer som säger sig vara bra på att hjälpa sjuka. Veckotidningarna är fulla av lockande erbjudanden till hutlösa pengar. Förr i tiden fanns s.k. kloka gubbar och gummor och de kunde sin sak. Dom var ett alternativ till den erkända sjukvården. Fattigt folk gick oftast till dessa kloka gummor och gubbar och de blev oftast hjälpta.

Själv har jag ett minne från min tid i Skåne. Det fanns en blind man som levde tillsammans med sin syster som benämndes ”Sjöbopågen”. Jag besökte honom tillsammans med en kamrat som hade hela ansiktet fullt med bölder. Inkommen till gubben så sa han till min kamrat att han skulle uppsöka en stubbe i sandskogen utanför Ystad. Han beskrev noggrant platsen trots att han var född blind. Sa vidare att min kamrat skulle gnida ansiktet med en osaltad fläsksvål. Min kamrat gjorde så och en vecka senare var han som en barnrumpa i nunan. Gubben var gammal då på fyrtiotalet och har nog avslutat sitt healande för länge sedan.

En annan gammal man som bodde utanför Krylbo vi kallar honom JE. Jag träffade honom varje vecka under ett halvårs tid. Han var känd för att kunna en del ovanliga saker. Bl.a sades det att han vid ett tillfälle ställde sin cykel på gatan genom att sätta trampan mot trottoaren så den tjänstgjorde som stöd. Polisen såg det hela och sade till JE att flytta sin cykel om inte annat kan någon sno den när den står så lätt åtkomlig. Ingen risk sa JE den går inte att flytta. Polisen gick dit och försökte flytta den, men blev stående bredvid och kunde inte släppa cykeln och inte gå därifrån. Detta såg jag inte men flera personer berättade samma historia. Jag frågade JE men han sa att det har jag glömt. Jag frågade också om han kunde lära mig hans kunskap, men det ville han inte. Han sade, jag har inte lärt någon av mina två söner heller. Så var det med den saken.

Det jag avsåg med dessa berättelser var att påvisa att inneboende krafter kan användas på olika sätt. När det gäller att bota sjuka så tror jag mig veta hur det hela fungerar eftersom jag själv fuskat på området. Jag ser det så här. En livsform vilken som helst har en andra kropp, som när det gäller människor kallas astralkroppen, vissa benämner den eterkroppen.

Denna astralkropp är en exakt kopia av den fysiska kroppen och i denna dubbelkropp är livet boende. Låt oss anta att du i någon olycka förlorar armen. Det är den fysiska armen du mist men kvar finns den astrala armen som du inte kan se och känna. I kroppen råder balans mellan de båda kropparna. Balans är en universell lag vilket betyder att om en healer med rätt kraft skulle försöka bota dig så att armen intog sin normala form skulle han åberopa lagen om balans. Nu tror jag inte att du hittar rätt person som kan hjälpa dig men omöjligt är det inte. Med detta sagt vill jag bara omtala principen för healing. Alltså bringa balans mellan de båda kropparna.

Jag tror säkert att personer som mist någon kroppsdel ofta känner att den finns kvar. Den astrala kroppen känner sig också stympad och försöker att ändå vara hel för balansens skull och det är det vi känner. Människan är inte ensam att ha en astral kropp. Allt liv har det. Det är också en universell lag ”två-skap” nödvändigt för att livet och dess utveckling och spridning.

Jag har talat om astralkroppen i många öron ett okänt uttryck. Om vi håller oss till människan så kan den med träning dela sig. Ta sin astralkropp och besöka vilka platser den vill se. Kolla i efterhand att det stämmer då förstår personen i fråga att den varit där. Detta är inga sagor. Kanske jag vid senare tillfälle talar om hur det hela går till. Dock tror jag att få människor i dagens uppjagade samhälle ger sig tid och tålamod för att lära sig .

Funderaren

Publicerat i Healing | Lämna en kommentar