I sällskap med UFO

Postat den 20 januari, 2013 av

Under tiden jag bodde i Fornåsa hände flera UFO händelser. Jag hade då arbete som radartekniker vid flygvapnets verkstäder i Malmslätt. Eftersom jag bodde i Fornåsa resulterade det i dagliga resor till och från arbetet i Malmslätt. På sommaren var det inte några problem men vintertid kunde det vara sämre. Enda sättet att komma till arbetet var med bil eller annat motorfordon.

Jag hade två bilar en Opel och en gammal Folka. Vid det aktuella tillfället var det vinter och snö dessutom ganska kallt för att inte säga mycket kallt i varje fall tillräckligt för att inte Opeln skulle starta på morgonen, omkring kvart över sex när jag skulle åka. Jag försökte då med Folkan det gick bättre men att få den i körbart skick var sämre. Till slut lyckades jag skrapa ett hål i den isiga framrutan så jag åtminstone såg åt vilket håll jag åkte. Hoppades att den i bilen dåliga värmen skulle hjälpa till att avisa rutan. Men ”baggen” vägrade att uppfylla mina önskningar om bättre värme. Jag hade inga andra möjligheter var tvungen att hinna till jobbet så det var bara att glo i det någorlunda isfria uppskrapade hålet i framrutan. Lyckligtvis var det ytterst sällan man såg någon annan trafik så tidigt på morgonen. Nåväl jag hade lyckats att passera Klockrike och sidorutorna började tina liksom framrutan. Morgonen bjöd på gnistrande snö i skenet av månen. Men vad nu då det var två månar synliga i höger sidoruta trodde först att det berodde på att sidorutan inte var helt ren från is och att någon reflex förorsakade det hela. Eftersom jag också måste se mig för så jag höll mig på vägen så sa jag för mig själv ”du extra måne” flytta fram dig så jag ser dig i framrutan. Tydligen hade han hört mig för med det samma jag muttrat dom orden lyste det som jag antog vara framkant mörkt rött samtidigt som det liksom bolmade något slags dimma i framkanten också. Det hela resulterade i att den tidigare månliknande skivan flög så att jag kunde se den bättre i framrutan. Den följde mig kanske en dryg minut sedan lyste den upp igen på samma sätt som tidigare satte fart snett upp mot himlen och var borta. Jag kände mig vemodig vet inte varför kanske beroende av att min följeslagare så plötsligt försvann.

Framkommen till mitt arbete parkerade jag bilen, såg ut över flygfältet och den vackra stjärnbeströdda himlen som liknade ett gnistrande tak över nejden, samtidigt tänkte jag, undrar vart den konstiga skivan tog vägen. Den lät inte vänta på sig i en elegant båge flög den över mig och bilen vidare ut över flygfältet för att försvinna i den tysta stjärnbeströdda himlen.

 

En annan händelse inträffade på samma vägsträcka mot Malmslätt det hela utspelades en lördag förmiddag då jag med familj var på väg till Gullringen för att besöka min syster och svåger. Delar av vägen vi färdades på var smal även på sommaren men på vintern var den om möjligt ännu smalare med höga snövallar på sidorna. Och så var det också denna lördag, på vägen fanns också en smal bro som hindrade möte och omkörning. Den gick över ett mindre vattendrag och det växte också några buskar vid brokanten. I dag är vägen förbättrad med bredare bro och uträtade kurvor. På den tiden vi färdades på vägen låg bron omedelbart före en krök på vägen. Eftersom jag dagligen åkte både till och från jobbet kände jag till den i detalj.

När jag med familj närmade oss bron såg vi alla att något kom på vägen som sluttade svagt mot bron såg ut som en ljusblå folkvagn. Men som jag sade så var de höga snövallarna på sidorna av vägen skymmande men ändå så såg det lite märkligt ut. Den förmodade folkan vinglade hit och dit och eftersom jag åkt där dagen innan tyckte jag att det såg konstigt ut för när jag åkte så var vägen ganska jämn trots att det var snö på den. Hur som helst bilen kom närmare och jag tänkte att nu kommer vi samtidigt fram till bron. Jag saktade in för att låta honom åka först över bron.

Men det gjorde den inte den försvann rakt upp i skyn gissa om vi blev förvånade. Senare på våren vid resa till arbetet såg jag samma typ av farkost men då korsade han vägen så jag såg undersidan den var platt och när farkosten flög över gärdena följde den topografin på ett utmärkt sätt. Om det var den samma vi såg förut vet jag ej men de var lika till färg och utseende.

 

Funderaren.

Publicerat i UFO | Lämna en kommentar

Sverige dårarnas paradis.

Postat den 20 januari, 2013 av

Man blir både ledsen och förbannad när man ser hur vårt land förstörs av all invandring med olika religioner som tändbränsle till olika brott och förstörelse. Man kan läsa om hur personalen på flyktingboende knivhotas och hur polisen som tillkallats hittar dom hotfulla uppklättrade i träden. Samtidigt så säger de boende att de hade det mycket bättre där de kom ifrån, bättre mat bättre boende, så ”va fan” kom dom hit för, varför inte åka tillbaka dit dom kom ifrån.

Skall vi Svenska skattebetalare bara buga och be om ursäkt att vi finns till. Vad kan man tycka om följande. En invandrare har anmält en kommun i Härjedalen till Justitieombudsmannen för att vara rasistisk på grund av att socialbidraget taget för lång tid. I stället för att vara tacksam för att få vara här hotar han kommunen, jag säger igen ”usch fy tusan” detta är inte allt, listan kan göras längre.Vad har vi egentligen för partiledare och politiker här i landet, har de gått samman för att utrota Svenskheten eller hur skall man tolka tankar som t.ex fri invandring månggifte m.m. Det tycks inte ens finnas luft mellan öronen på dom ”skall ha förståndet” och företräda landets befolkning. Många pensionärer har mycket svårt att klara sig på sin snålt tilltagna pension, medan andra tycks leva gott och kan kasta maten på varandra.

Man frågar sig om det är dit våra pensionspengar försvinner, och Göran Persson har väl inte heller betalat tillbaka vad han tog från pensionsfonderna? Man funderar hur mycket pengar det finns att spendera på allt och alla men inte på dem svenskar som bäst behöver dem för sin levnad på ålderns höst. Jag är av den uppfattningen att varje land skall ta hand om sin befolkning om vi sedan har möjlighet att bidraga med hjälp så bör det ske i det land som behöver hjälpen. Att hjälpa behövande människor på plats torde vara det mest humana i stället för att de flyttas till ett annat land med annan kultur och andra värderingar etc. Det skulle också bespara oss från lycksökare och kriminella personer som sett chansen till ett behagligare liv på ena eller andra sättet. Jag nämnde tidigare att det var oroväckande tomt mellan öronen på våra politiker och jag tänker ge ett prov på deras oförmåga att tänka på vad deras handlande leder till.

Ett färskt exempel är all negativ för att inte nämna hatpropaganda som ältats om och om igen om Sverige demokraterna ”jag anser mig neutral i frågan” men anser att all denna dåliga och i vissa fall felaktiga uttal och skriverier bidrar till en inte ringa kriminalitet bland våra lättledda ungdomar och för den delen också bland vuxna individer blir hat legaliserat mot t.ex SD glöm inte att de har stöd av många tänkande människor och inte för att vara spottkoppar åt otänkare utan för att få ordning på Sverige något som de mera etablerade politikerna struntar i eller är det som jag nämnt tidigare att huvudet endast utgörs som hatthängare. Det finns också en annan sida av hjälpsamhetsivrandet politikerna tycks tro att merparten av svenska folket vill att alla som vill komma hit välkomnas av oss svenskar. Glöm det, vem man än talar med svär och förbannar er politik håller det här på tillräckligt länge blir det inbördeskrig. Allt daltande med kriminella och invandrare. De tycks vara guld värda medan fattiga svenskar lider.

Ni politiker talar er varma för invandringen därför att vi behöver arbetskraft framöver har ni också funderat ut var de skall arbeta jag trodde i min enfald att det fodrades fabriker och arbetsplatser, dom vi har kvar än så länge klarar vi med svensk arbetskraft. Många arbetsplatser fodrar dessutom i många fall teknisk kompetens har svårt att se arbetskraft från människor som varken kan skriva eller läsa och dessutom måste kunna förstå ett för dem främmande språk.

Jag misstänker att det tar lång tid innan de är mogna för att sättas framför en modern maskin och att förstå och kunna sköta densamma. Dessutom, var skall alla bo, för ni som lovat hit dem vill troligen inte ha dem i er bostad, nej det blir i bästa fall dyra hotellrum Svenska folket får betala antingen de vill eller inte. Sådan är demokratin i det land som en gång var Sverige.

 

Funderaren

Publicerat i Politik | Lämna en kommentar

Tankar i juletid

Postat den 15 december, 2012 av

Jag minns den lilla stugan vid byvägen en gammal man förstörd
av arbete och slit. Hans nöje var att tugga mat till sin katt, medan
hans gumma satt vid spinnrocken och spann ullgarn till strumpor
och vantar för den kommande vintern. Julen för dom gamla avvek
inte mycket från andra dagar. Ja dopp i grytan och lite svagdricka
fick julafton att framstå som något extra. Tänkte på att detta gamla
par som också en gång varit unga. Kanske tänker dom tillbaka på den
tiden och minns. Min visit på julafton var att önska god jul men
jag upplevde det nästan som ett hån, vid närmare eftertanke. Själv
var jag bara sex år men tyckte synd om dem. Inga besök av deras
barn de fick sitta ensamma och fira julen med sina minnen i foto-
genlampans bristfälliga ljus medan snön sakta föll över både ond
och god. Själv gick jag hem till mina föräldrar för att invänta tomten
som brukade infinna sig fram emot kvällen.

Ja så var julen på den tiden. Nu är det jag som sitter och minns
inte i ljuset av en fotogenlampa men det är lika vemodigt ändå.

Funderaren ano 1928.

Publicerat i Övrigt, Samhället | Lämna en kommentar

Julen jag minns.

Postat den 15 december, 2012 av

Julen årets största och åtminstone för barn den mest eftertraktade helgen börjar närma sig, man kan se reklam för julbord och andra erbjudanden i våra tidningar. Förr i tiden var det inte lika tidigt med julreklamen, först i december månad tog reklamen fart och den var inte lika aggressiv som dagens pockande reklam. Men för mig såväl som för många andra märktes julens närmande på så sätt att det blev slakt av julgrisen och en massa arbete för min mor med att koka palt göra korv och salta ned fläsket efter grisen. När det var gjort så tog städningen fart, hela huset skulle rengöras, mattor skakas några skulle också bytas, tak och väggar tvättas. Lutfisken iordningställas. Ja det var tusen och ett arbete som skulle göras. Dessutom inte att glömma de på gården vanliga göromålen, utfodring till djuren, mjölkning mm. Min far hade också bråttom med att hinna med de olika göromålen. Ved skulle sågas och huggas så det räckte över julen, ofta var det mycket snö att skotta för hand.

Det kunde också vara så att samtliga i byn var tvingade att för hand skotta upp byvägen som anknöt till den större vägen som vägverket bristfälligt snöröjde. Djuren skulle ha foder och vatten som skulle bäras för hand i hinkar till ladugården. Vattnet hämtades i en å som flöt förbi, på vintern var den täckt med is så först fick man med yxans hjälp hugga upp ett hål i isen för att komma åt vattnet. Man han bara lämna ishålet någon timma för att finna det igenfruset. Ja så hade man årets gröda att tröska och ta hand om så arbete saknades inte.

Vid tröskningen så sparades några kärvar som fåglarna skulle få till julafton. Inomhus så hade min mor förberett sig för den stora helgen hon hade iordningställt olika julsaker klippt färgat papper till girlanger gjort pappersklädda julkarameller med knäck som hon kokat, Även andra prydnassaker att hänga i granen såsom små korgar formade som hjärtan. Små röda äpplen brukade också hängas i granen. På den tiden fanns ingen elektrisk belysning. I granen användes vanliga stearinljus och huset i övrigt upplystes av fortogenlampor. Belysningen var inte den bästa och i skuggorna kunde en liten pojke se både tomtar och troll så det var säkrast att vara nära far eller mor.

Så blev det Lucia och mor steg upp tidigt och bjöd på kaffe och bullar även nybakat ”småbröd” från julbaket. Skyltsöndagen hade varit men vi hade inte sett på julskyltningen så nu skulle skadan åtgärdas. Vi traskade iväg till ”handelsboden” ett par kilometer hemifrån. Julskyltningen i hans affär bestod i ett runt bord innanför disken där hade han lagt upp olika leksaker till beskådande. Oj vad de blänkte i ögonen. Hoppet att få något av leksakerna stod till tomten. Själv hade jag kollat leksaker i kataloger som sändes till hussållen Oskar Arèn och Ålen & Holm två på den tiden kända inköpsställen.

Nåväl dagarna tycktes släpa sig fram och tomtebesöket verkar avlägset. Något att leka med hade jag inte men grannens pojke hade skidor och åkte i en liten backe och tycktes trivas. Jag fick nöja mig med att bära in ved så min mor kunde hålla huset varmt för ute var det många frysgrader. Så en dag frågade min far om jag ville följa med och skaffa en julgran. Det var klart att jag ville göra det. Sagt och gjort vi traskade iväg till skogen en halvmil bort och letade efter en välvuxen gran. Efter att letat och vandrat runt i skogen fann vi vår gran som vi högg ned och sedan var det bara hemfärden kvar. I skymningen var vi hemma och julen var räddad.

Ja så kom den då äntligen, julen. Dagen före julafton hade min mor hängt upp girlanger i hela huset och granen hade kommet in och blivit klädd.Vedspisen hade putsats och lukten av spissvärta spred sig i köket. Julaftonsmorgon hade äntligen kommit och mor hade spisen full med grytor för det skulle doppas i grytan på middagen, skinkan skulle kokas så den också kunde avnjutas. Småfåglarna lämnade den uppsatta sädesneken för att bereda sig för natten.

Fortogenlampan tändes och spred sitt gula ljus i köket där vi var församlade. Mor skulle gå och se till hönsen och stänga så inte räven kunde få gratis julmiddag. Lämpligt nog knackade det på dörren och in kom tomten och undrade om det fanns snälla barn. Vilket jag intygade, så tomten öppnade säcken och delade ut de få julklappar mina föräldrar hade råd med. Jag är dem mycket tacksam för den glädje de gav mig.

Funderaren.

Publicerat i Övrigt | Lämna en kommentar

Luffare

Postat den 11 december, 2012 av

Att vara luffare var något för personer som inte ville inordna sig i samhället. Det var ofta personer som var ”tänkare” och ofta kloka sådana. Själv har jag vägrat att böja mig för översitteri som vissa arbetsgivare praktiserade.

Vid ett tillfälle nämnde jag om de olika arbeten jag haft till en bekant. Han påstod att det var omöjligt med alla de jobb jag haft och sade rent ut att jag ljög. Nu var det så att om jag blev orättvis behandlad, bad jag min arbetsgivare fara åt ”fanders” varefter jag gick därifrån. Så ibland inskränkte sig min anställning till en vecka men det räknade inte min bekant med.

Nu var det inte mig jag tänkte tala om utan dessa vägens vandrare. Som jag tidigare nämnt så bodde jag på landet och det kom ibland på våren och sommaren vandrare som tiggde mat eller en slant. Jag var inte så gammal kanske tio -tolv år, så jag fick gå och lämna en tjugofemöring eller en brödbit. Sen fanns de som kom årligen, kommer ihåg två snubbar som kom och spelade utanför huset. Den ena spelade dragspel den andra gitarr de brukade få en slant, de bockade och var artiga och tacksamma.

Det fanns också andra människor som ville sköta sig själva, de hade olika saker att sälja. Dom ville väl skilja sig från luffarna och kallades ”Gårdfarihandlare” [http://sv.wikipedia.org/wiki/Gårdfarihandlare] ett finare namn, men likheten med luffare var slående. Minns särskilt en som kallades ”lille fredrik” han hade cykel som han ledde, kunde nog inte åka på den. Den tjänstgjorde som ”packåsna” för den korg han hade sina varor i. De bestod av olika nålar gummiband olika vykort och andra pappersartiklar bl.a. änglar i papper. Personen var starkt religiös, vänlig och en aning blygsam. Men i bland kunde det spåra ur. Ofta var det husfrun som han mest handlade med. En gång när han dök upp lät det som följer ”godag kära fru får det vara någonting i dag jag har olika nålar, änglar och lite annan skit” Undrar om han själv tänkte på att det lät lite konstigt med tanke på hanns religiösa läggning.

En annan figur dök upp en sommar, han gjorde borstar, strykjärnsställ, vispar och en del andra nyttosaker. Han frågade min far om han kunde få övernatta i en bod vi hade. Det lovade far om han inte eldade inomhus vilket mannen lovade. Han sa att han kallades ”ståltrådsjocke” och hade tidigare läst till präst. Hur det än blev så stannade mannen kvar och gjorde flera saker som han åkte ut och sålde. Jag var mycket intresserad och lärde mig att tillverka samma saker. Efter någon månad så uppvisade mannen en annan sida, han började supa och det var ingen fylla av vanlig sprit utan rödsprit. Han filtrerade rödspriten i en brödlimpa och sedan drack han den renade rödspriten. Till slut blev han ganska på örat och då blev han religiös. Också han kunde sin bibel och predikade högljud i trädgården och för alla som ville lyssna. Predikandet tog väl på krafterna så hungern började göra sig påmind, vilket resulterade att limpan han använt för att rena rödspriten såg lockande ut. Han tog helt sonika och åt upp det mesta av limpan för att sedan slagga in för natten. På morgonen sa min far till honom att skulle han bete sig på detta sätt var det bäst om han kunde finna en annan plats att vara på. Mannen tog sina prylar och försvann, vi fick sedan veta att han funnet den perfekta platsen nämligen hos två fyllon i grannkommunen. Och allt återgick till det vanliga igen.

Ja en sak hade ändrats, jag hade lärt hur trådarbetet gick till så jag inköpte tråd och satte igång med produktionen. Började med att göra borstar, men för den skull behövde jag tagel som jag inte hade. Men jag har ofta haft lätt för att hitta lösningar på uppdykande problem, så även nu.I en hage inte långt bort betade ett flertal hästar med långa svansar, de borde ansas tyckte jag. Jag hämtade en sax och begav mig på tageljakt, tyckte själv att jag lyckats över förväntan. Nu tillverkades borstar och vispar men även andra saker. Ja så långt var det OK men prylarna skulle också säljas. Inte något som tilltalade mig. Jag frågade en pojke i granngården om han mot provision kunde tänkas att sälja prylarna. Det ville han och så blev det. Jag tjänade mycket pengar och köpte kläder för pengarna, Min far arbetade extra på granngården men tjänade mindre än vad jag gjorde. Grabben som efter skolan for omkring och sålde alstren var också nöjd med de pengar han tjänade.

Funderaren

Publicerat i Övrigt | Lämna en kommentar