BESÖKARNA

Postat den 24 september, 2012 av

Året var 1951. Efter hemkomsten från Skottland var jag arbetslös men på den tiden var det ganska lätt att få arbete. Fick snabbt ett fyra månaders vikariat i Hallsberg på Järnvägshotellet som vaktmästare. Efter fullgjord tjänstgöring tillfrågades jag om jag var intresserad av ett arbete vid Krylbo järnvägshotell som portier/vaktmästare, naturligtvis så tog jag erbjudandet.

Väl på plats träffade jag en jämnårig grabb från Avesta som också arbetade på hotellet. Medan vi samtalade nämnde han att han hade hyrt ett rum på dåvarande Kvarngatan och att det fanns ytterligare ett outhyrt rum mitt emot det rum han hyrde. Jag frågade ägaren om jag kunde få hyra det rummet och det gick bra. Så gick det till när jag blev ”rumpmas” så kallades masar i utkanterna av Dalarna som gränsade till andra län.
I det här fallet Västmanland.

Min nyvunna kamrat var en mycket snäll och trevlig person, han visade mig runt på en gammal HD motorcykel, vi for också ut på olika nöjestillställningar mm. Vi kom snart underfund med att vi hade liknande intressen som magi och andra udda ämnen. Tidigare hade jag uppträtt med hypnos men även som trollkar på mindre platser, men även folkparker. Eftersom lönen vid hotellet inte skrämde någon tänkte jag på att hyra lokaler och förevisa vad man kan göra med viljekraft. Får jag skryta själv så var jag långt kommen på det området. Sagt och gjort så blev det. Man får väl säga på både ont och gott. Ryktet spred sig och flickorna tordes inte dansa om jag bjöd upp dem till dans. Och jag hade inte bättre förstånd än att jag sade” sitt då där”. Flickan ifråga kunde inte resa sig förrän jag tillät att hon kunde. Ryktet flög med vindens hastighet det var mycket svårt att hitta danspartner. Att jag berättar allt detta beror på att jag träffade ett par som omöjligen var av jordiskt ursprung.

Året 1953 den sista april öppnades folkparken i Avesta som brukligt varje år. Naturligtvis måste man dit. Att dansa tyckte jag om men som jag sade tidigare var det svårt att finna partner så därför letade jag efter flickor som inte var från orten eller som jag inte kände. Eftersom jag antog att jag inte hade hopp om att bli uppbjuden när det blev dags för sista dans så påbörjade jag min vandring mot Krylbo i den ljumma vårnatten. Utkommen på huvudvägen mot Krylbo såg jag ett par som stod och bråkade med varandra. När jag kom närmare såg jag att det var en tjej och en kille. Eftersom jag var ganska blyg på den tiden så saktade jag in på stegen så de kunde fortsätta att gå. Nu gjorde de inte det och hur sakta jag än gick så kom jag ifatt dem, de skuffade fortfarande på varandra.
Personerna var mindre än jag så jag vågade vara tuff och sa åt killen att försvinna, tjejen tar jag hand om sa jag. Killen sa ingenting utan lufsade iväg mot Krylbo. Jag drog tjejen emot mig, men hon hade tydligen inga ben i kroppen, hon var som en gummidocka, inget motstånd när jag tryckte henne emot mig. Det kändes nästan otäckt tyckte jag. Men hon var ju så vacker tror inte jag sett dess like under alla mina år. Hon hade en mörkgrön klänning som var mönstrad med något som liknade fyrklöver. Passformen liknades som om den målats på kroppen, en figur som var fulländad till formen. Klänningen var av det kort-korta modet vilket bröt av mot det dåvarande mode som var att kjolens skulle gå nedanför knäna. Hon hade som det såg ut gamla bruna och dammiga promenadskor. Förutom detta var det en underbar skapelse, svart hår mörka ögon hyn var svagt brun liksom hon kom från en solig och varm plats.

Hur som helst så satte vi oss att språkas på källartaket till ett ödehus bredvid vägen. Huset tillhörde Avesta järnverk och hade varit tjänstebostad tidigare. Jag frågade var de hade varit och hon sade; parken. Jag fann det konstigt eftersom jag letat efter okända danspartner. Henne borde jag absolut sett på grund storlek, klädsel mm. Efter ett tag ville hon gå som hon sa hem. Jag frågade var hon bodde och hon pekade i riktning mot Dalälven. Jag invände att det bara var buskar vid järnvägen och vid Dalälven. Men hon vidhöll att hon bodde där. Jag frågade om vi kunde träffas igen men hon sa att jag träffar dig bara en gång. Hennes svar var vänliga men på något sätt låg de fast och kunde inte ändras. Hennes tal hade inslag av äldre ord vad jag kan minnas. Grabben var propert klädd. Svart kostym dubbelknäppt kavaj vit skjorta, slips svart möjligen mörkblå. Kan omöjligt glömma den flickan, hon hade allt.

/ Funderaren

Publicerat i Möten | Lämna en kommentar

Möten

Postat den 23 september, 2012 av

För några år sedan befann jag mig i min verkstad för TV och radioservice. Satt vid arbetsbänken och funderade som bäst hur jag skulle angripa problemet med den gamla 30-tals radioapparaten. Jag satt med ryggen mot dörren som ledde in till verkstaden. Eftersom det var på sommaren och vädret var varmt och skönt så hade jag dörren öppen. Plötsligt knackade det på dörrkarmen. Förvånad vände jag mig om och sa ”kom in”. En som det visade sig äldre herre ca 60-65 år klädd i en gråbrun kostym som var mönstrad med små svarta vinklar med öppningen vänd nedåt. Han bar också skjorta och slips. Alltså en helt till synes vanlig person. Det var bara det att på gården utanför var det grus så man hörde väl om någon gick i gruset. För att komma till verkstaden och boningshuset måste man komma via en mindre väg som ansluter till Riksväg 50 som passerar på sin väg norrut. Om personen haft något fordon så kunde han givetvis lämnat det uppe på den större vägen och promenerat ned till mig i stället för som brukligt att besökande för det mesta kör ned på grusplan då det är lätt att sedan vända efter utfört besök. Alltså kontentan av det hela blir att hans uppdykande i dörren inte kunde förklaras på ett begripligt sätt. Och inte blev det bättre. Jag frågade om jag kunde hjälpa till på något sätt! Fick då svaret att han sökte gamla telefoner. Jag sa att jag endast samlade på gamla radioapparater från 20, 30 och 40-talet men att jag samtidigt visste var det fanns gamla telefoner. Han frågade; var då?

Eftersom jag inte kunde förstå varifrån han kom så tänkte jag att att det kunde underlätta om jag fick veta åt vilket håll han tänkte fortsätta. Han pekade norrut så jag sa att när han passerade Vadstena så finns det en avtagsväg med en skylt som det står Skänninge på, och där fanns en antikaffär som hade gamla telefoner. Skänninge! vad är det? sade han. Då började jag verkligen fundera på vem jag talade med. Jag sa att det var en stad. Och när du kommer dit skall du leta efter kyrkan för affären med telefoner finns strax bredvid. Du kan ju alltid fråga någon i närheten om du inte hittar. Jaha sa han och gick. Efter mindre än två sekunder var jag ute på gården bara för att finna den tom, ingenting fanns att se och allra minst mannen jag talat med. Det finns inte några som helst möjligheter att försvinna så fort och inte hördes det några fotsteg i gruset heller, helt obegripligt måste jag medge. Hur som helst med huvudet fullt av tankar återvände jag till den gamla radioapparaten för att om möjligt hitta felet. Men det blev dåligt med koncentrationen, tankarna rullade runt och inte blev det bättre av att en olustkänsla plötsligt kändes i hela kroppen. Jag stängde verkstaden och gick in i bostaden. Olustkänslan hängde kvar i ytterligare några dagar. Men mannen som inte visste vad Skänninge var för något kommer jag nog aldrig att glömma.

En mera humoristisk berättelse gav mig den gode vännen X boende utanför Fagersta lite avsides från allfartsvägen. Han liksom jag jobbade med elektronik och var också intresserad av ovanliga fenomen. Han berättade om flera möten med konstiga fenomen. Hade haft en UFO-landning något hundratal meter från sin bostad, dock såg han inte dess besättning. Farkosten bara stod där halvt skymd av buskar och träd och det var omöjligt att ta sig fram till landningsplatsen. Nämnda person hade en dragning åt det spartanska i livet hade ingen WC-toalett och flera andra bekvämligheter saknades också. Men på toa måste man ju gå ibland antingen man vill eller inte. Och så blev det denna gång också han pallrade sig ut till det lilla huset med ett hjärta på. Satte sig tillrätta, tittade bland gamla tidningar under tiden. Tidningarna var annars avsedda för ett annat ”ändamål”. Dörren var halvöppen så det var tillräckligt ljust för att kunna läsa de gamla tidningarna. Det fanns heller inte möjlighet för insyn utifrån på grund av utedassets läge. Men uppifrån gick det tydligen bra, för rätt som det var avbröts läsandet av flera gapskratt. Förvånad kikade han ut genom den halvöppna dörren och vad får han se. Jo ett UFO med personer som tittar på honom och gapskrattar. Säg inte att UFO-nauter är i avsaknad av humor. Mannen ifråga är idag avliden men talade med mig om flera konstiga upplevelser. Eftersom jag har känt honom under en längre tid så kan jag gå i god för att det han i förtroende berättade för mig är sant.

/Funderaren

 

 

Publicerat i Möten | Lämna en kommentar

Demokratiska värden

Postat den 19 september, 2012 av

När jag hör politiker tala om demokratiska värden m.m blir jag totalt förbryllad. Hur skall man tolka följande: Under sossarnas tid i regeringsställning blev det aktuellt med trafikomläggning. Svenska folket skulle till valurnorna och avge sina önskningar i höger-vänsterfrågan, röstningen utföll till förmån för vänstertrafik. Om jag minns rätt (83%) . Hur som helst så var det en överväldigande önskan om att behålla vänstertrafiken. Resultatet vet vi, sossarna körde över vår önskan att få fortsätta att färdas på vänster sida av vägen. Med detta beteende kallar sig sossarna värna om kärlek, broderskap och demokrati. Vad skall man säga?

Mig har sagts att liknande beteenden kallas diktatur, rätta mig om jag har fel. Nu menar jag inte att det skulle vara sämre att åka på höger vägbana, det kan kvitta lika. Men att i detta läge ge sken av att vara demokratisk rimmar illa. Men en olycka kommer sällan ensam, inte ens i det här fallet, nej det kommer mera. Det hela var tydligen smittsamt, det uttrycks visserligen i andra former men likheten är ändå slående.

Jag tänker närmast på när ”Ny demokrati” blev invalda till riksdagen av svenska folket. Hur blev det? Jo när de skulle hälsa och presentera sig för sina blivande partikamrater behagade Vesterberg vägra hälsa och avlägnaste sig på ett sätt som jag anser vara ett svinaktigt uppförande och som tyder på dåligt omdömme och dålig uppfostran, han borde veta hut minst sagt. Detta kunde ha varit slutet på eländet men ack nej.

Ännu en gång skulle vi få se demokratins snedvridna hånflinande tryne lysa mot oss igen. Sverigedemokraterna har invalts till riksdagen vad göra? Som vi ser det är det inte bra så vi får försöka stoppa och frysa ut dem. Hjälper inte detta kan man alltid antyda samröre med högerextremister. Jag tycker i stället att ni borde uppskatta de goda råd de ger om den tilltagande invandringen som okontrollerat sker till vårt land innan det blir försent.

En annan sak som sagts från politiskt håll är att invandringen är till gagn för Sverige. Allt kan ses från olika sidor men i slutändan kommer den bistra sanningen fram. Visst kan även jag se fördelar med invandringen. Ta t.ex våra fängelser de har för trångt och behöver byggas ut till större enheter och det skapar arbete. Våra apotek har rusning efter pulver och annat för bot mot löss och andra odjur som tidigare varit utrotade eller ej funnits över huvud taget. Våra sjukhus håller på att bli för små, personalen är för få, inga pengar finns till nyanställningar. Man undrar varför, men misstänker orsakerna.

Något annat invandrarna fört med sig är glädjande för alla som önskar semestra utomlands och uppleva andra kulturer, men saknar möjligheter på grund för svag ekonomi. Men nu kan önskningarna uppfyllas det är bara att gå ut på gatan och vips så är du i en helt annan kultur.

En annan sak som stör mig är det här med nasister och komunister. Att nasisterna var otrevliga det får vi itutat oss så fort tillfälle ges och med rätta får man väl medge. Hitler mördade ett stort antal oskyldiga människor det påvisas och omtalas ofta. Men Stalin, hur var det, med den komunisten? Jo då han mördede ännu flera oskyldiga människor. Men hör och häpna komunister är välkomna att ta plats i riksdagen.

Enligt logikens spelregler så borde det vara fritt fram för nasisterna också de mördade färre människor än vad kommunisterna gjorde. Hur blir det, kommer nasisterna att välkomnas på samma sätt som kommunisterna? Tillåter ni mig tvivla? Och vet ni varför, inte, det jag skall förklara, ”brodersband”. Vänsterpartiet är kommunistiskt men också socialistiskt. Socialdemokratin är också socialistisk. Hör och häpna, kan det vara så att det bara är stavningen som åtskiljer de båda socialistiska partierna åt undrar jag.

Funderaren

Ps. Varför inte anordna en folkomröstning i invandrarfrågan? Men det vågar ni väl inte. Ds.

Publicerat i Demokrati, Politik | Lämna en kommentar

UFO i Sverige

Postat den 12 september, 2012 av

Den svenska UFO-rörelsen startade under 40 och 50 talet dels i Stockholm med Ifologiska sällskapet där Ernst Linder var den drivande kraften. Ungefär samtidigt startade Malmö interplanetariska sällskap där bl.a. Alve Holmqvist är en av de mera kända profilerna. Göteborg var också tidigt ute. Så småningom växte det upp UFO-grupper här och var i landet, samtliga hade intentionen att kunna förklara fenomenet på ett begripligt sätt. Man samlade in data via utsända frågeformulär där observatörerna fick fylla i olika uppgifter och om den insamlade om rapporten ansågs vara intressant så besöktes platsen för det inträffade för ytterligare provtagning etc. Jordprover, vattenprov och ev. andra substanser sändes i mån av ekonomiska möjligheter för analys. Vi skall komma ihåg att UFO-klimatet var betydligt kärvare under 50 och 60-talen någon ekonomisk hjälp från myndighetssidan var inte tänkbart. Som intresserad i UFO-frågan ansågs man helt klart suspekt. Visserligen hade vi tidigare år 1946 haft ett antal mystiska överflygningar som i pressen. Benämndes som spökflygare där också militära myndigheter skrynklade sina pannor över fenomen som inte lät sig kommenderas av för utredningens skull tillsatta militära generaler m.m. men man glömmer så lätt och i synnerhet sådana saker som ej gick att förklara det fanns ju mera sådant tomtar troll och varför inte  annat oknytt också. Nåväl alla skratt och glåpord till trots så växte nya grupper upp en del gamla försvann men ämnet levde trots allt vidare. Kontakter togs över gränserna man utbytte material och erfarenheter i och med dessa kontakter ansågs det lämpligt att utge någon form av nyhetsblad. Så skedde också i form av medlemsutskick över aktuella händelser På nordiska språk var Danmark långt framme förmodligen tack vare George Adamskis besök vilket också präglade de tidskrifter som trycktes ock utgavs. Den linje som Adamski, Frey m.fl. förespråkade fick snabbt motståndare som menade att det omöjligt kunde förhålla sig så som de påstod. Man kan säga att i och med Adamski litteraturen spreds över världen så delade ufologerna upp sig i två läger för och emot  den senare falangen är den som har segrat vilket man skulle kunna kalla den materialistiska linjen eller som förespråkarna vill påskina den vetenskapliga linjen. Det finns ett ordspråk som säger för lite eller för mycket skämmer allt. Adamskis tal om venusmänniskor skrämmer särskilt som vi vet att liv i den meningen vi menar inte kan existera på planeten ifråga. Men när det gäller andra planeter annat liv bör man vara försiktig i sina påståenden. En annan sak som kan spela in är tiden. Låt oss för några ögonblick leka med tanken att Adamski verkligen träffade en utomjordisk person som sade sig vara från Venus. Vad säger att han kom ifrån den tid vi känner? Kanske kom han från en tid som i förhållande till vår tid skiljer sig miljontals jordår och då är det fult möjligt att planeten i fråga kan ha varit befolkad av mänskligt liv. Nästa möjlighet är att Adamski hade sina upplevelser delvis astrala. Vad jag vill ha sagt är att man bör vara försiktig  när man dömer ut någon och särskilt när vi inte närmare känner till andra intelligensers sätt att vara och vilken teknologi de utvecklat. Hur som helst så fjärmade sig ufologerna från Adamski teorierna man försökte genom att verka vetenskaplig flörta med den etablerade vetenskapen i hopp om dess hjälp ett som jag ser det ett steg bakåt i UFO-frågan. Under 60-talet fanns det en hel del grupper mest sysslade de med insamlande av fysiska data och solade sig i glansen av sin egen förträfflighet ett arbetssätt som inte gagnade den stora massan som för övrigt förhöll sig kallsinnig till frågan och inte kunde se någon nytta med det hela. Om det nu förhåller sig så att den breda allmänheten inte kan se nyttan eller skadan av ett arbete så är det något fel i framförandet av budskapet, för avsikten enl. ufologerna själva var att sprida kunskap just till allmänheten. För att nå ut med budskapet så försökte man få tidningar intresserade även radio och TV intresset var dock ganska svagt däremot kunde vissa veckotidningar ibland skriva någon artikel om olösta mysterier där ibland UFO. Vi hade ju också några intressanta UFO-fall i Sverige under 60 och 70-talen däribland Gideon Johansson i Mariannelund som fick allvarlig skada av att gå bredvid den landade farkosten på en gata i samhället hans högra ben blev amputerat på grund av strålskada enl. läkarna enda möjligheten till skadan måste ha varit att han gick för nära farkosten han kunde lägga handen på densamma så nära var han. Nämnda landning var inte den enda även om personskador inte förekommet på samma sätt. Närmare presentation av Gideon Johansson m.fl. fanns återgivna i den nu mera nedlagda tidskriften UFO-information  som under 18 år var svenskt språkrör i UFO-frågor. Under senare tid har händelsen ifrågasatts av personer som inte ens träffat eller talat vid Johansson mycket tyder på att man från UFO-håll vill ha bort alla UFO-händelser städa upp för att sen få mera utrymme för den nya synen på UFO. Dagens syn är den att troligen existerar inte fenomenet som sådant de flesta för att inte säga alla iakttagelser är misstolkningar enligt UFO-Sverige sätt att se. Min åsikt är en annan UFO existerar som fenomen, till 100 %.

Publicerat i UFO | Lämna en kommentar

Hej vänner!

Postat den 8 september, 2012 av

Välkomna en bloggsida som är tänkt att väcka ditt intresse för både vanliga tankar och udda tankar om det mesta här i livet. En riktigt tankesmedja med andra ord.

Riktigt välkommen att kommentera och fundera 🙂

”Funderaren”

Publicerat i Övrigt | Lämna en kommentar