Jakt på änder m.m.

Postat den 28 november, 2012 av

Mitt på den Östgötska slätten ligger fågelsjön Tåkern, en av de främsta fågelsjöarna i Nordeuropa. Sjön besöks av ett stort antal fåglar och har sedan 1975 och tillsammans med närliggande marker klassats som naturområde. Men under 30-talet var jakt tillåten på vissa fåglar, bl.a änder, dock under en begränsad tid på året. Andjakten lockade många till att prova lyckan då änderna var lovliga att skjuta. Kommer särskilt ihåg en konservator som stoppade upp döda djur och fick dem att se levande ut, mannen var från Skänninge. Han hade flera jaktkamrater och bl.a en som kallades för ”näcken” beroende på att han letade pärlor i Svartån. Låt oss kalla konservatorn för Jonas han kom ofta och hälsade på mina föräldrar men också min farbror. Och när andjakten började var han och hans bekanta säkra gäster. De ville ha min far med på andjakten i Tåkern. Sjön var mycket grund och dyig, vattendjupet var mindre än en meter, det växte också stora ”vass-ruggar” som lämpade sig bra till gömställe, när änderna kom. Man rodde ekan in bland vassen och väntade på på att någon livstrött and skulle komma inom skotthåll. Nu var jakten inte lämpad hela dagen utan bästa tiden var tidigt på morgonen när det började ljusna. Vid ett tillfälle lyckades jag övertala Jonas att få följa med till sjön. Jag var bara åtta, nio år så jag sågs väl mest som ett påhäng men med lite tjat fick jag följa med. Det fanns också en liten jaktstuga som jaktlaget hade hyrt och där samlades vi på kvällen för att vila ut inför morgondagens prövningar. När det var dags att påbörja jakten på morgonen så sade Jonas att jag fick stanna kvar i huset och koka kaffe tills dom återkom. Det var inte vad jag hoppats på, jag ville naturligtvis följa med ut på sjön. Men jag fick vackert stanna kvar i jaktstugan. Vad göra, såg tidigare att en som använde tuggtobak hade en fläta kvar i en rock som han lämnat kvar då han bytte till något lämpligare för jakten. Tänkte att något straff skall ni få för att jag inte fick följa med. Tog en bit av tuggtobaken och lade i kaffet som jag kokade. Väntade spänt på resultatet när dom frusna jägarna bänkade sig vid kaffebordet Resultatet lät inte vänta på sig, gubbarna började skruva på sig och rätt vad det var så for en ut genom dörren och spydde upp både kaffe och medhavda korvmörgåsar till glädje för kråkor och andra småfåglar som tycktes immuna mot tuggtobak. När nästa man försvann ut genom dörren tyckte jag att det var läge att försvinna jag hade visserligen några kilometer till hemmet men ansåg att om jag stannat kvar hade det troligen blivet straffad på något vis. Jag sprang så gott jag kunde för att inte synas från jaktstugan, och så lufsade jag vägen hemåt efter bästa förmåga. Fick senare höra att alla utan min far rensat magen, far min drack inte kaffe och det räddade honom denna gång för magplågan. En annan gång när Jonas kom på besök hos min farbror för att lura med honom till sjön så var han inte hemma. Frun sade att han hade åkt till skräddarmästaren för att hjälpa honom att reparera svinhuset. Han hade också ett torp då skrädderiet inte var särskilt lönande hade både grisar och höns för att kunna leva drägligt. Själv var han så lat så det blev aldrig någonting gjort i skrädderiet. Eftersom Jonas inte kände skräddaren eller var han bodde bad han min far att följa med till sjön. Min far var måttligt intresserad av att följa med men lovade att följa med och visa vägen till skräddaren. Så blev det och båda äntrade sina velocipeder för avfart till skräddaren, väl på plats så skulle min farbror letas fram. Det låg en tystnad och stilla ro över både boningshus såväl som svinhus. En stilla undran spred sig över i första hand svinhuset, kanske bäst och se efter om det fanns någon där, grisar var det troligen inte men kanske var det snickare där inne. Och vist var det så, när de öppnat dörren såg de verktygslådan mitt på golvet och i var sin hörna satt skräddaren och min farbror, snickrade gjorde de inte men timmerstockar drog dom. För skräddaren var det inte ovanligt med en tupplur när som helt på dagen, även min farbror kunde slagga in om tillfälle bjöds, tydligen hade det skett just idag. Så kan en vanlig dag på 30-talet se ut i en svinstia hos en skräddarmästare.

Funderaren.

Publicerat i Övrigt | Lämna en kommentar

LÖGNER

Postat den 4 november, 2012 av

Har läst igenom en artikel i UFO-Sveriges tidskrift ang. mitt utträde ur organisationen som jag en gång startade. Måste säga att sagan inte är skriven av något sanningsvittne. Här följer några exempel ur sagan. Enl. den skulle jag ha rest upp till Köping och ondgjort mig över uppläggningen av UFO-utställningen. Att jag besökte Köping den aktuella tiden under en resa till Hedemora för att besöka släktingar är sant dock nämnde jag ingenting om att jag skulle nämnas i sammanhanget. Däremot protesterade jag mot att inte UFO-Sverige nämndes, utan att Köping framhävde sin förträfflighet beträffande Niels Nielsens rundresa i landet för att visa ufobilder mm, så genomdrev jag inte detta utan det var ett förslag på ett planeringsmöte. Inget var sagt om att han skulle födas och härbergeras av några UFO-grupper. Han skulle leva av de inkomster han fick från föredragen som han anordnade. Så var det med den saken.

 Sedan var det där med pengar som de avkrävde mig att redovisa vilket jag uppfattade kränkande. Jag skötte tidningen, fattades det pengar lade jag till och om någon skulle tro att det skulle bli pengar över borde han söka hjälp, det finns läkare för sådana tankar. Har någon egentligen en aning om vad detta har kostat och hur jag hade svårt att finansiera det hela. Lyckligvis hade jag stor hjälp av mina medarbetare förutom dem hade jag inte lyckas att bygga upp det hela. En sak skall ni ha klart för er, jag har inte med ett enda ort antytt eller lovat er att skänka UFO-information och eller tryckeriet till er. Det hela rör sig om hundratusentals kronor. Ni som gapar och protesterar har minsann inte bidraget till kostnaderna. Nej ni har uppträtt som gapande svalungar i väntan på att få något i halsen. Själv hade jag tre arbeten, ett statligt, en radiofirma och ett snickeri. I det senaste också en hjälpreda på halvtid. Ingen tänkte på vad tidningen drog med sig. Kan nämna att bara fotosättarens nypris var drygt 40 000 kr. Tre tryck-pressar ca 60 tkr falsmaskin beg. 15 tkr skärmaskin 10 tkr, häftmaskiner 2 st. ca 5 tkr en dator 20 tkr plus en skrivare för etiketter. Att få hjälp vid fel på utrustningen var dyrt eftersom närmsta hjälp fanns i Stockholm, det kostade förutom reparationen utlägg för resor och traktamente. Kan exempelvis nämna att när fotosättaren strulade så kunde de inte laga den på plats utan min kompis Janne och jag fick åka upp med den till Stockholm. Efter ett tag ringde de och meddelade att maskinen var klar att avhämta. Vi åkte upp för att hämta den frågade vad hela kostade. Jo då 20 000 kr sa dom. Jag surnade till det var ju ungefär hälften av vad den kostade ny. Bad att få tala med servicechefen. Han förklarade det höga priset med att den som var utbildad på maskinen hade slutat, och därför så tog det över en vecka att hitta felet. Jag påpekade att jag inte var intresserad av att betala lärlingslöner till dom anställda, sa att jag själv var tekniker och den del de bytte kostade mindre än 50 kr. Han hade inget att sätta emot, jag erbjöd 2000 kr inte mer, så när räkningen kom var den på 2001 kr, på elakhet får man förmoda. Tryckpressen var också sönder, samma där, i Stockholm fanns hjälpen. Med allt vad det drog med sig.

Glöm heller inte att jag ställde ett helt hus till förfogande uppvärmt året runt. Vad skulle det kostat tror ni. Dessutom ett rum som kontor i ett annat hus fullt utrustat med IBM skrivmaskiner och annan kontorsutrustning. Hade ni tänkt att jag skulle skänka er allt detta? Ni som inte ens accepterar tanken på att vi besöks av okända besökare någonstans utifrån. Inte heller gör ni er hörda i massmedia om ni inte får sola er i glansen av er förträfflighet. Så hade jag verkligen inte tänkt mig fortsättningen av UFO-frågan för då hade jag aldrig startat det hela. För att avsluta med ytterligare ett lögnaktigt påstående, nämligen att jag och Nielsen inte skulle ha varit på nämda riksstämma utan sänt ombud. Kan ni då förklara hur jag som inte var där kunde veta vad som avhandlades på stämman. Det påstådda ombudet däremot hörde vad som sades blev förbannad och tågade ut ur lokalen enligt vad ni säger. Skulle jag sänt ett ombud som utan min vetskap handlade på eget initiativ, högst otroligt. ” Usch fy fan” saknar ni all moral i UFO Sveriges ledning.

Carl-Axel ( Caj ) Jonzon
Grundare av UFO Sverige

 

Publicerat i UFO | Lämna en kommentar

Därför lämnar jag UFO-Sverige

Postat den 2 november, 2012 av

Publicerat i UFO | Lämna en kommentar

Vem ropade på Kennedy

Postat den 28 oktober, 2012 av

Efter ett flertal år i Dalarna började luffarblodet att ge sig till känna, och jag började se mig omkring efter ett lämpligt arbete. Fick av en bekant som arbetade i Fagersta veta att labbet på Fagersta järnverk sökte en elektrotekniker. Ringde till järnverket och blev ombedd att besöka chefen för labbet. Reste dit och visade upp mig och välkomnades till jobbet. Efter ett par år tyckte jag att det var dags för lönehöjning. Men det blev nobben med påföljd att jag ånyo började leta nytt arbete.

Lämpligt nog fick jag se i en tidning att Motala Radio sökte en person för skötsel av sändarna, det lät lockande. Samtidigt så kom jag åter till det som en gång var den trakt där min barndoms vagga en gång stod. Den 5te september 1960 började jag min tjänst i Motala. I Vadstena hade jag en gammal bekant som var stationsmästare på dåvarande järnvägsstation, och naturligtvis var tanken att snarast besöka honom och hans familj. Eftersom vårt boende inte var särskilt långt från Vadstena så blev besöken täta, till allas glädje får man hoppas. Järnvägsstationen bara låg ett stenkast från slottet med sin kanal som tidigare tjänstgjorde som vallgrav, men nu som ankringsplats för de många fritidsbåtar som fanns i stan med omnejd. Min bekant såg alla dessa båtar och blev sugen på att skaffa en båt. En dag när min familj och jag kom på besök så sade han att en båt skulle han nog köpa. Vid ett senare tillfälle när vi kom på besök så pekade han stolt på en stor plåtskorv som låg vid kajen.

Han förtäljde att båten tidigare använts för att frakta sand till ett glasbruk. Men nu skulle den göras om till en lyxig husbåt. Jag lyssnade misstänksamt på hans utlägg om hur han skulle gå tillväga. Tänkte i mitt stilla sinne att man kan ruinera sig på ett mindre arbetsamt sätt, jag nämnde väl lite försiktigt att det skulle bli dyrbart och arbetsamt. Men det verkade inte avskräckande på honom. Jag följde arbetet med hans båt som mest bestod av rengöring skrapande av rost samt bortforslande av skräp.

Min familj och jag var ofta vid hamnen i Vadstena och kollade på alla småbåtar som låg i kanalen. Hade väl en tanke på att finna en som var till salu. Jag hade säkert smittats av min kompis, mer eller mindre mot min vilja. Vår ekonomi tillät inga extra utsvävningar.

Till slut kom jag på att jag kunde byta med bilen som var ny. Ett tillfälle gavs och över en dag var vi båtägare. En båt på drygt åtta meter som hette ”Peggy.” Båten var OK förutom de räcken av metall som fans på båtens sidor, dom tog jag bort och beställde nya rostfria i stället. Min frus bror skulle ordna det hela men det skulle ta någon tid sade han. Vi ville inte åka ut på sjön utan räcken på båten. Men vi var ändå och kollade om allt stod rätt till. Vid ett tillfälle gick jag ombord på båten med påföljd att jag föll baklänges i plurret när båten av min tyngd vickade till. Eftersom jag ej var sim-kunnig hamnade jag på botten bland ansjovisburkar, flaskor och annan bråte. Min fru och barn stod och såg på eländet. Och jag tänkte skall jag dö nu då, men då hörde jag en röst som sade ”gör som en groda” som en groda tänkte jag men då hörde jag en annan röst som ropade på ”Kennedy.” två gånger med en otroligt vacker röst. Bry dig inte om det sade den första rösten utan gör som grodan. Jag sparkade och kom uppåt där jag såg ett grönt rep och med dess hjälp kom jag upp ur vattnet. Blöt som en dränkt katt gick vi till min bekant på järnvägsstationen för om möjligt få låna torra kläder.Jag kunde inte sätta mig i bilen i det tillståndet. Jag redogjorde för hur det hela gått till. Sade sedan att jag hörde två olika röster när jag var på botten av kanalen. Rösten som sade att jag skulle göra som en groda var på något sätt faderlig, kanske inbillning vad vet jag, den hjälpte mig ändå att komma upp. Den andra rösten som var otroligt vacker skulle jag vilja säga mer om, men vet inte vad.

Vi bjöds på kaffe och torra kläder och var redo att åka hem. Då sade man att det snart var nyheter på Tv och att vi kunde väl stanna och lyssna på det. Så blev det och när nyheterna började sa man att Robert F. Kennedy skjutits. Vi såg på varandra, sa ingenting på en lång stund.

Robert F. Kennedy föddes den 20 nov. 1925, sköts den 5 juni 1968 på Ambassador Hotell i LosAngeles. Dog den 6 juni på morgonen. Robert var numer 7 i syskonskaran som bestod av 9 st. syskon.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Robert_F._Kennedy

Funderaren

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Övrigt | Lämna en kommentar

Sjukkassan

Postat den 22 oktober, 2012 av

På 1950 talet regerade socialakrobaterna och det var goda tider för svenska folket. Folkhemmet blomstrade sa man, men som jag upplevde det så hade man väl glömt att vattna blomstren. Det har har nu gått många år sedan den tiden men jag gör ett försök att återberätta hur jag och min senare fru hade det. Det hela började med att jag slutade på AB Trafikrestauranger på grund av orättvisor från ledningens sida. Har alltid hatat orättvisor och lögner. Under tiden som jag arbetade på TR jobbade jag också på fritiden i en radioverkstad. Troligen blev allt arbetande för mycket, jobbade ofta halva nätterna i radioverkstaden. Summan av kardemumman blev som vi idag säger att man går in i väggen. På mig förhöll det sig så att jag tappade all ork. Orkade inte ens raka mig själv bara låg i sängen och orkade i stort sett ingenting.

Till slut hamnade jag på Avesta lasarett, hur jag kom dit kommer jag inte ihåg. Hur som helst blev jag sjukskriven. Vad jag minns var sjukpenningen tre kronor om dagen i en månad sedan sjönk den till en krona om dagen tills tre månader var slut då var också sjukpenningen slut. Min månadshyra var femtio kronor så det var inte svårt att räkna ut vad som blev över till mat. Med bekantas och vänners hjälp överlevde jag trots allt.

En ny radioaffär hade öppnat i Krylbo och där fick jag passa telefonen eftersom ägaren hade ett annat arbete också och inte jämt var i affären. Jag fick en lön av 150 kr. i månaden. Inte någon topplön men för mig kändes som om jag var rik när lönen kom.

Tidigare kände jag en snubbe som körde ut grönsaker till olika mataffärer. Han hade kvar olika grönsaker på kvällen då han återvände till lagret. Sådan frukt gavs bort eller kastades, det passade mig bra så jag talade med honom om att få resterande frukt eftersom han kände till min situation. Därmed var matfrågan tillfälligt ordnad.

Min flickvän och numera fru gjorde så gott hon kunde och hjälpte mig när jag var som sämst. Jag hade inte några krämpor förutan en otrolig trötthet och svaghet. Arbetet i radioaffären fortsatte jag kände att krafterna återvände så jag började att laga radio som kom in för reparation. Livslusten återvände och tanken på våra samtal om giftemål togs upp igen. Fick av en bekant veta att han skulle flytta till annan ort varför hans etta som var belägen i ett gammalt hus utan uppvärmning och andra bekvämligheter blev ledig. Hyran var låg så vi tänkte okej vi gifter oss. Det fanns lån att få när man gifte sig, tre tusen kronor. Tror att det hade med det sociala att göra. Har glömt namnet på lånet som alla kunde få om dom var fattiga och hade svårt att klara sig. Vi sökte detta lån fick fylla i olika uppgifter bl.a lön från det arbete man hade. Gjorde så och lämnade in pappren på kommunkontoret. Så var det bara att vänta. Och väntan var förgäves jag hade för låg lön och förväntades inte kunna återbetala lånet Vad säga? Var det bara rikt folk som fick låna pengar?

Trodde i min enfald att lånet var tänkt för de behövande och inte för de rika. Här fick man se socialismens hångrinande tryne sådant glöms inte.

I vilket fall som helst så gifte vi oss och flyttade till den av min omtalade etta. Hans möbler ett bord några stolar och en gammal säng stod kvar han begärde tjugofem kronor för det hela Jag köpte det på avbetalning eftersom jag saknade kontanta medel. Väl installerade i ettan fick jag försöka finna ved för att kunna laga mat. Gick till sågen som fanns inte långt bort och fick avsågade bitar som jag bar hem. Men när nöden är som störst är hjälpen närmast. En annan radiohandlare i Fagersta fick höra talas om mig. Han bad mig att laga radio som han avlämnade hos mig och på så sätt blev ekonomin betydligt bättre. Tidigare hade vi problem att skaffa mat.

Vi uppsökte ett öde hus som tillhörde Avesta järnbruk. På hösten fans där kvarglömda potatis, morötter och palsternackor, hö och annat smått och gott. Min fru kokte potatis och i stället för kött skivade hon palsternackor som hon stekte. Vi frossade i maten och kände oss förnöjda. Så småningom fick vi en liten pojke av storken. Men mera elände, min fru fick ”Bröstböld” och måste köpa bröstmjölksersättning. Pengar saknades tyvärr så hon gick till socialkontoret för att få hjälp med femtio kronor. Det blev nej.

Till slut fick hon i alla fall låna femtio kronor.

Bakom henne stod ett fyllo och jollrade, undrar hur mycket han fick. Sån är socialdemokraternas rättvisa i kärlek och broderskap. Skulle i stället vilja kalla det rättsröta. Skäms på er om ni har förstånd till det.

/Funderaren

Publicerat i Politik | Lämna en kommentar