Vem ropade på Kennedy

Efter ett flertal år i Dalarna började luffarblodet att ge sig till känna, och jag började se mig omkring efter ett lämpligt arbete. Fick av en bekant som arbetade i Fagersta veta att labbet på Fagersta järnverk sökte en elektrotekniker. Ringde till järnverket och blev ombedd att besöka chefen för labbet. Reste dit och visade upp mig och välkomnades till jobbet. Efter ett par år tyckte jag att det var dags för lönehöjning. Men det blev nobben med påföljd att jag ånyo började leta nytt arbete.

Lämpligt nog fick jag se i en tidning att Motala Radio sökte en person för skötsel av sändarna, det lät lockande. Samtidigt så kom jag åter till det som en gång var den trakt där min barndoms vagga en gång stod. Den 5te september 1960 började jag min tjänst i Motala. I Vadstena hade jag en gammal bekant som var stationsmästare på dåvarande järnvägsstation, och naturligtvis var tanken att snarast besöka honom och hans familj. Eftersom vårt boende inte var särskilt långt från Vadstena så blev besöken täta, till allas glädje får man hoppas. Järnvägsstationen bara låg ett stenkast från slottet med sin kanal som tidigare tjänstgjorde som vallgrav, men nu som ankringsplats för de många fritidsbåtar som fanns i stan med omnejd. Min bekant såg alla dessa båtar och blev sugen på att skaffa en båt. En dag när min familj och jag kom på besök så sade han att en båt skulle han nog köpa. Vid ett senare tillfälle när vi kom på besök så pekade han stolt på en stor plåtskorv som låg vid kajen.

Han förtäljde att båten tidigare använts för att frakta sand till ett glasbruk. Men nu skulle den göras om till en lyxig husbåt. Jag lyssnade misstänksamt på hans utlägg om hur han skulle gå tillväga. Tänkte i mitt stilla sinne att man kan ruinera sig på ett mindre arbetsamt sätt, jag nämnde väl lite försiktigt att det skulle bli dyrbart och arbetsamt. Men det verkade inte avskräckande på honom. Jag följde arbetet med hans båt som mest bestod av rengöring skrapande av rost samt bortforslande av skräp.

Min familj och jag var ofta vid hamnen i Vadstena och kollade på alla småbåtar som låg i kanalen. Hade väl en tanke på att finna en som var till salu. Jag hade säkert smittats av min kompis, mer eller mindre mot min vilja. Vår ekonomi tillät inga extra utsvävningar.

Till slut kom jag på att jag kunde byta med bilen som var ny. Ett tillfälle gavs och över en dag var vi båtägare. En båt på drygt åtta meter som hette ”Peggy.” Båten var OK förutom de räcken av metall som fans på båtens sidor, dom tog jag bort och beställde nya rostfria i stället. Min frus bror skulle ordna det hela men det skulle ta någon tid sade han. Vi ville inte åka ut på sjön utan räcken på båten. Men vi var ändå och kollade om allt stod rätt till. Vid ett tillfälle gick jag ombord på båten med påföljd att jag föll baklänges i plurret när båten av min tyngd vickade till. Eftersom jag ej var sim-kunnig hamnade jag på botten bland ansjovisburkar, flaskor och annan bråte. Min fru och barn stod och såg på eländet. Och jag tänkte skall jag dö nu då, men då hörde jag en röst som sade ”gör som en groda” som en groda tänkte jag men då hörde jag en annan röst som ropade på ”Kennedy.” två gånger med en otroligt vacker röst. Bry dig inte om det sade den första rösten utan gör som grodan. Jag sparkade och kom uppåt där jag såg ett grönt rep och med dess hjälp kom jag upp ur vattnet. Blöt som en dränkt katt gick vi till min bekant på järnvägsstationen för om möjligt få låna torra kläder.Jag kunde inte sätta mig i bilen i det tillståndet. Jag redogjorde för hur det hela gått till. Sade sedan att jag hörde två olika röster när jag var på botten av kanalen. Rösten som sade att jag skulle göra som en groda var på något sätt faderlig, kanske inbillning vad vet jag, den hjälpte mig ändå att komma upp. Den andra rösten som var otroligt vacker skulle jag vilja säga mer om, men vet inte vad.

Vi bjöds på kaffe och torra kläder och var redo att åka hem. Då sade man att det snart var nyheter på Tv och att vi kunde väl stanna och lyssna på det. Så blev det och när nyheterna började sa man att Robert F. Kennedy skjutits. Vi såg på varandra, sa ingenting på en lång stund.

Robert F. Kennedy föddes den 20 nov. 1925, sköts den 5 juni 1968 på Ambassador Hotell i LosAngeles. Dog den 6 juni på morgonen. Robert var numer 7 i syskonskaran som bestod av 9 st. syskon.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Robert_F._Kennedy

Funderaren

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här inlägget postades i Övrigt. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.