Alvastra klosterruin är beläget vid foten av Omberg i Östergötland. Som kloster tillkom det år 1143 av franska munkar. Klosterverksamheten var sedan i oavbruten verksamhet till år 1530 då den upplöstes i och med reformationen. Numera finns enbart ruiner kvar, flitigt besökta av både svenska och utländska turister. Rykten säger att det ”spökar” i den nu raserade kyrkan och kan man få höra orgelmusik sägs det. Måste undersökas ansåg jag, vidtalade några bekanta och två av dem lovade att ställa upp och lyssna på midnattsmässan, som sades börja vid tolvsnåret.
På avtalad tid for vi, och parkerade bilen i närheten av ruinen, satte oss att vänta på orgelmusiken. När klockan började närma sig tolvsnåret reste sig en upp och sade att han skulle sätta sig i bilen. Vi övriga två ställde oss frågande till varför han så plötsligt avbröt den spännande finalen.Vi fick senare svar på vår undran. Jag och min andra kompis satt kvar och inväntade den utlovade orgelmusiken. Vi höll ögonen på den plats där den utlovade musiken skulle höras och plötsligt visade sig en kraftig pil på den steniga väggen den pekade emot den plats där musiken skulle komma ifrån. Vi såg pilen båda två och samtidigt. Alltid något sa jag till kompisen men det var ju musik vi blev lovade att höra så vi väntade. En kort stund senare hördes svag orgelmusik vi såg på varandra, hör du sa kompisen jo det gjorde jag. Vi satt kvar en stund efter någon minut tystnade musiken och det började kännas kyligt så vi beslöt att gå upp till bilen och fråga varför vår andra kompis inte stannade kvar. Under vägen upp till bilen så tittade min kompis in i en öppning till vad som varit ett rum, nyfiken som han var. När han stack in huvudet i öppningen kom en massa ”fladdermöss” utflygande runt öronen på kompisen. Han blev livrädd och stel som en pinne samt kritvit i nunan och fick inte ifrån sig något ljud på en lång stund. Efter en stund kunde han på skakiga ben följa med till bilen och fråga varför kompisen svek gänget. Jo han hade sett pilen och tyckte det var kusligt. När han såg pilen så gjorde inte vi det, kanske hade vi blicken åt annat håll. Jag tror att fladdermössen gjorde mera intryck än vad musiken gjorde på min kompis. Omberg är ett sägenomspunnet berg där både tomtar och annat oknytt huserar.
En vän från Linköping var med sin flickvän och besökte Omberg med tanke på att gå upp till bergets topp där man hade en magnifik utsikt över Östgötaslätten. De hade parkerat på det som kallas Hjässatorget, och funderade på om det lönade sig att uppsöka toppen eftersom skymningen var i nära antågande och därmed försämrade utsikten över nejden. De enades om att det fick bli en annan gång och därmed beslöt de att åka hem till Linköping. Innan de han starta bilen så började bilen och hela platsen att vibrera med en mycket otrevlig frekvens. De blev illamående och trodde att de skulle falla sönder i atomer. Med en kraftansträngning lyckades de starta bilen och fara därifrån, för att stanna en bit längre nedanför berget och samla ihop sig. De var utmattade och skakis.
Jag blev bekant med en kiropraktor som med sin kamrat ofta på sommaren besökte Omberg för promenader på de naturstigar som anlagts på berget. Han berättade att när han med sin kamrat brukar promenera på bergets naturstigar händer det ganska ofta att de ser små gråklädda personer som sysslar med något vid vägkanten. Ibland bara går de på stigen och om man tittar direkt på dem så försvinner de, men tittar man på dem i ögonvrån så blir de kvar och fult synliga. Även i vårt hem finns det olika fenomen. Min fru ser ofta två olika personer en som står i dörröppningen till vårt sovrum och en som ligger på golvet. Vid ett tillfälle såg hon en figur som stöttade mig när jag gick nerför trappan, något slags beskydd tolkar jag det som. Ofta kan man känna os av stekt fläsk från köket fast ingen är där. Likaså kommer oset av tobak och piprökning, fast ingen under mer än tjugo år har rökt i vårt hus. Andra konstigheter händer också, personer försvinner mitt framför ögonen. Nåja något trevligt och spännande bör man väl få uppleva även på landet.
Funderaren.