Nu är det Jul igen, men julstämningen har i varje fall för min del svårt att infinna sig. Jag får tänka och blicka tillbaka till jularna på 1930 -40 talet då Sverige var svenskt, och när det var ofarligt att gå utanför dörren. Jag har i tidigare julberättelser försökt att återge julens betydelser för oss som var barn på den tiden. Julklappen som jag fick av tomten, kunde bestå av ett par av mamma hemmastickade yllestrumpor. Och jag var tacksam att tomten ändå kom.”Min mor var ofta tomte.” Tyvärr så var hon alltid ute och stängde om hönsen när tomten kom. Men som tur var fanns paket lämnade av tomten till både far och mor.
Ganska förändrad var julen på 1960 talet. Jag och min familj hade flyttat till en plats nära Skänninge och jag arbetade inom Flygvapnet i Linköping. Min fru ordnade med städning, matlagning Och julpynt samt iordningställde den inköpta granen, som skulle klädes med ljus och annat glitter. Julklappar hade inhandlats och en ”tomte” vidtalades att komma och dela ut julklapparna. Mina föräldrar var gamla och saknade färdmedel så jag hämtade dem så vi kunde fira julafton tillsammans. Julen var trivsam och julstämningen kändes i luften. Åren har gått mina föräldrar har varet döda i många år, själv är jag över 90 år och har inte varet fastvuxen, utan rört på mig tidigare innan jag gifte mig. Minnen från den tiden finns kvar och jag ventilerar dem ibland med någon vän som avlyssnare. Ja snart är väl jag också ett minne för mina barn, sådant är livet och tack och lov så kan vi inte ändra det. Nu har jag blickat bakåt i tiden och berättat vad jag vet. Jag kan ju fortsätta och sia om framtiden om det jag inte vet men anar.
Vi måste förstå ”även om vi inte tycks förstå” att livet är en god /kraft/ som finns i allt levande, Ett grässtrå såväl som en människa. Naturkrafterna protesterar om vi ingriper i livet t.ex. förgiftar vattnet eller hugger ned skogarna så återverkar det bl.a. på mänskligheten. Naturkrafterna påverkas och agerar. Man behöver inte vara särskild förståndig för att inse att den tekniska utvecklingen och förstörelsen av skog, vatten och luft är att döda oss själva. Naturkrafterna protesterar på ett tydligt sätt. Vi tycks inte vilja förstå faran, vi sätter pengar ära och bekvämlighet i första rummet.
Finns det någon möjlighet att ändra på jordens förstörelse, knappast pengar är största hindret. Flera länder bl.a Sverige har fått för sig att bilar, flyg och fabriker är orsaken det är enbart en försvinnande del sett till naturkrafternas agerande. Hela vår tekniska utveckling där den militära delen går i första hand driver oss allt längre bort från en livsbejakande utveckling Nu funderar jag ven hinner först med att ödelägga jorden. Blir det vår felaktigt tekniska utveckling, eller blir det naturkrafterna. Jag tippar på det senare.
Hur som helst. En God Jul och tillika ett Gott Nytt År. Till alla läsare.
Funderaren.
